antagit, att Clarice konditionerade i grannskapet af Hyde Park sedan ett år förflutit efter hennes flyttning derifrän. ö Men de voro dock lugnare eller sökte åtminstone att vara det. Då de förfrågade sig på alla möjliga håll, fingo de veta, att ett kommissionskontor för guvernanter för tio månader sedan skaffat en kondition åt en miss Beauchamp. Hon hade rest ut till Nedre Canada, för att bli lärarinna i en familj vid nam Vanghan. Damen beskrefs som ung, utrustad med ett fördelaktigt utseende och behagligt sätt att vara, och hade sagt till kommissionären, att hon ej hade några anhöriga i England som hon behöfde rådfråga rörande sina företag. Allt detta tycktes träffa väl in på Claricc. Den sanguiniske earlen af Oakburn antog, att så förhöll sig, och Jane hoppades det. Emellertid voro de i väntans oro. Till miss Beauchamp askref ej blott Jane utan äfven de, som på lord oakburns sökte upptäcka Clarices vistelseort. Man var såtillvida lugna, som svar på dessa bref afvaktades, och de tänkte på andra saker. bet var på denna tid, som lord Oakburn sade till Jane att hon kunde göra sin bjudning. Och den var denne. afton, och rummen voro så väl fyllda som man någonsin kunde vänta i Augusti månad, och Jane uppbjöd på det lugna sätt, som var eget för henne, hela sin förmåga att roa sina gäster och önskade derunder af allt hjerta att tillställningen snart skulle sluta. (Forts.)