flera gånger och tyckte om henne. Hon kom till oss direkte från Lortons, och glada voro vi, som fingo henne. Detta var en berättelse vida skild från mrs Lortons; men Jane hade varit öfvertygad, att den senare ej var öfverensstämmande med sanningen. — Hur länge stannade miss Beauchamp hos er? — Icke länge. Hon hade varit hos oss omkring ett halft år, när hon sade mig att hon ville flytta. Jag blef både förvånad och ledsen. — Hvarför ville hon flytta? Hvad var hennes orsak? — Hon sade den icke, och jag kunde icke få veta den. Miss Beauchamp var alltid mycket sluten i fråga om sina enskilta angelägenheter, hennes slägtingar och sådant der, fast hon var öppen som dagen i andra saker. Hon sade blott att hon ville flytta, och när jag anhöll, att hon måtte uppgifva öppet, huruvida det fanns något i mitt hus, som hon tyckte illa om och som hon ville ha ändradt, svarade hon, att hon trifdes här fullkomligt väl, och att bon icke skulle flyttat, om ej tvingande omständigheter — — jag minns mycket väl, att hon sade tvingande omständigheter — förmått henne dertill. — Flyttade hon straxt, samma dag, som hon gjort hos Lortons? — Nej, visst inte. Hon uppsade sig en månad, innan hon ville flytta, och blef hos oss hela den månaden. Derefter lemnade hon oss. — Hvart begaf hon sig? — Det fingo vi aldrig veta. Det förekom oss som om en hemlighet legat under alltsammans, fast det var