le CuFCU. I ÖD:0.— banmark. ö Konferensen i Wien tyckes ej hafva lyckats komma freden många steg närmare. En korrespondent från nämnde stad till tidningen Nordd. Allg. Zeitung påstår rörande denna sak, att de finansiella underhandlingarne ännu ej fört till något resultat, alldenstund Danmark fortfarande vägrar att ingå på en delning af Öresundsfonden. Emellertid synes man i Berlin ha blifvit otålig öfver fredsunderhandlingarnes långsamma gång och vill nu försöka tvinga danska regeringen göra ett slut på dessa, dels genom att så plåga jutländarne, att dessa skulle hos danska regeringen beklaga sig öfver att deras ställning vore outhärdlig, dels genom att gifra sig min af att vilja förnya kriget, itall ej Danmark genast vill gå in på de fordringar man uppställer. Angående arfsfrågan anför den ministeriella Provinz. Korresp., att de tyska stormakterna sannolikt inom kort skola träffa en öfverenskommelse med Förbundet, angående det sätt, på hvilket de olika arfsanspråken på Holstein skulle underkastas en rättslig undersökning vi sammanhang med andra fordringar och rättigheter, som böra tagas i betraktande vid det slutliga afgörandet. Enligt Deutsche Allg. Ztg och flera andra blad skall Danmark på Rysslands anmodan hafva medgifvit storhertigen af Oldenburg rättigheten att begagna sig af vissa dokumenter rörande hans artsrättigheter till Holstein och Lauenburg, hvilka finnas i de danska arkiverna. Underrättelsen om att Preussen skulle fordrat en viss tid, inom hvilken storhertigen skulle framkomma med sina dokumenter inför förbundsdagen, visar sig ha varit oriktig. Hertigen af Augustenburg inträffade från Kiel d. 21 d:s på aftonen i Altona, hvarefter han straxt reste vidare till Hamburg. Om resan gäller Dockenhuden eller Berlin, derom vet man ännu ingenting bestämdt. Några vilja veta att prinsen gifvit sig ut på resor för att låna pengar. Om det bedröfliga tillstånd hvari den hertigliga kassan befinner sig, gifver en korrespondent från Holstein till Nordd. Allg. Ztg. följande intressanta upplysningar: — Disternbrooker Hofvets finanser äro redan för längesedan inskränkta till bazarintägterna från välgörande damer som ännu beständigt tro att de åter skola blifva danska, om de ej brodera mattor och sy nattmössor, och hvilkas ifver man ständigt låter ånyo uppflamma genom rykten om att alla verldens stormakter blifvit ense om att göra prins Fredrik till hertig. Tillåt att jag oaktadt dessa rykten omtalar ett annat rykte, som annars skulle komma att dö ut genom den Augustenburgska pressens tystnad härom. Man berättar nemligen, att prinsen för omkring 14 dagar sedan vändt sig till storhertigarne af Weimar och Baden samt hertigen af Koburg och fursten af Waldeck för att så låna en summa at 100,000 Thlr, men att han af allesammans fått ett höfligt afslag. En tröst i all denna bedröfvelse är det dock för honom att patrioterna i Gläckstadt ämna att uppresa en minnessten på det ställe, der prinsen d. 24 December inkognito steg i land.Från Middelfart berättas, att på sista tiden en mängd öfverlöpare från den allierade hären kommit dit till staden. Bland andra sådana hade varit en underofficer, som var iklädd uniform och bar hederstecken för 8 års trogen tjenst. Han kallade sig Å2ugfuhrer. Huruvida dessa öfverlöpare skulle sändas tillbaka eller ej, visste man ännu icke; de hade emellertid blifvit förda till öfverkommandot i Odense. Ett rykte säger att nästan alla embetssm — ERE RER