Göteborgsposten – 28 september 1864, sida 1

Hon passade icke att vara guvernant, sade mrs Lor ton. Hon bar sitt hufvud för högt. — Jag tror verkligen, att hon icke passade riktig för att vara guvernant. Hon var af god familj, och kän nedomen derom har kanske gjort att hon — som ni ut trycker er — bar sitt hufvud för högt. Men jag tror ick att hon kunde bära det så högt, att hon derigenom för gick sig. När hon lemnade sitt hem, för att bli guver nant, gjorde hon det med det fasta beslutet att uppfyll sina pligter i sitt nya lif, och underkasta sig dess obehag Vår familj var då i knappa omständigheter, och Clarice — och min syster beslöt högsinnadt att sjelf försörja sig, Pp det att hon ej skulle vara en börda för densamma. An dra, som äro af god familj och ha förnäma slägtförbindel ser, ha före henne gjort detsamma. Mrs Lorton knyckte på nacken. — Det är alltid förhållandet, sade hon hånfullt oci misstroget. Hälften af dem, som stå på guvernantslistan försäkra en, att de äro af god familj och att husliga mot gångar tvungit dem att ge sig ut — om de kunna få nå gon att höra på dem. Hvad säger den, som vi nu ha Harriet? Harriet, som stod vid fönstret, skrattade — och sam ma hån, som gjorde den obelefvade modrens ton så obe haglig, ljöd i detta skratt. — Hon säger, att hennes tant — ack, mamma, hä är främmande, afbröt den unga flickan sig. Den allravac kraste vagn håller utanför dörren.