Göteborgsposten – 26 september 1864, sida 2

enom de sista händelserna skapade ofullstäniga vilkor. I ett annat afseende har den italienska alfön äfven gjort stora framsteg, i väsentlig nån hvad bomullsodlingen angår. Man vänar, att utförseln från Basilicata och Sicilien kall i år ha ett värde at 150 mill. lire, och talien skall sålunda få en ny, rik inkomstsälla. Särdeles märklig är äfven Neapels ramåtskridande utveckling, hvilken ger sig illkänna i upprättandet af flera milda stiftelor, skolor och riktiga fattighus med verkstäler, i införandet at stränga examina för lärare ch lärarinnor, samt af bättre löner till dessa, hvarföre äfven detta förut föraktade kall nu sökes äfven af aktade familjers döttrar. Detta ir i sjelfva verket en hel social retorm. Beolkningen ökas; priserna på lifsmedel och hyorna stiga och planer äro utarbetade om byggandet af helt nya qvarter. Den ena planen vill uppförandet af 500 nya hus och ett kristallpalats för den italienska industriutställning som skall till nästa år hållas i Neapel. Härunder skickar exkonung Frans till Spanien en agent, för att upptaga ett större lån, hvarigenom röfverierna i Syditalien skola kunna fortsättas. Påfven i Rom deremot ansluter sig till den hel. alliansen och ger ett handtag åt alla ryssars sjelfherrskare. Det skrifves neml. från Rom, att de dit flyktade polska presterna skickat en deputation till påtven med den begäran, att han i sin förestående allokution äfven måtte beröra den polska frågan. Påfven gaf audiens åt deputationen, och hans svar till densamma ljöd ungefär sålunda: Huru kärt det än kunde vara för mig, att uttala mig inom låsta dörrar ang. denna fråga och förtroligt yppa miu åsigt, vill jag likväl icke fördölja, att jag ingalunda är ense med edert och edra bröders handlingssätt. Etter hvad jag vet, han j begagnat eder af religionen, för att underbläsa revolutionen. I hafven predikat uppror, välsignat de upproriska banden, invigt dolkar och pistoler och med srälsarens kors i hand sjelfva ställt eder i spetsen för de upproriska. Detta är ett fräckt missbruk af religionen, som jag djupt beklagar. Jag vill i min allokution ej tala om edert land, för att icke åter bli missförstådd; men jag vill skrifva till edra biskopar och uttala för dem mitt ogillande af revolutionen. I enlighet härmed skall påfven i ett cirkulär till de polska biskoparne anbefallt dem, att visa lydnad mot öfverheten. Spaniens nye minister har förklarat sig vilja energiskt fortsätta kriget mot Peru. Oviljan emot ministeren är otvetydig. Både i Madrid och Barcellona råder den största jäsning. Frankrikes kejsarinna återväntas från Schwalbach till Paris redan i slutet af denna månad. Hon har haft besök at kejsaren af Ryssland. Legitimiteten stiger således åter ned trån sin tronpall. Michelet skrifver på ett nytt verk, som skall bära titeln: Les Bibles humaines. En komisk process är inledd för en transk domstol. En bekant skådespelerska i Paris har neml. låtit stämma en af sina medsystrar i konsten, hvilken är engagerad vid en liten teater, derföre att hon imiterat hennes gester, deklamation, kortl. hela hennes spel. I England pågår nu inför polisrätten i London ransakningen med Briggs mördare, Franz Miller. Londons City har nyligen gifvit en parser, d. v. s. eld-dyrkare, i Bombay, sir Jamsetje Jejebhoy, patent som hedersborgare, dertöre att han skänkt en summa af 17,000 p. sterl. (c:a 400,000 rdr) åt de londonska hospitalen. Denna summa föreskritver sig från nämnde parsers arf efter hans far, den s. k. Bottle-W ellah (flaskfursten), hvilket namn han fick, derföre att han som tiggarpojke dref handel med tomma flaskor, men slutade som millionärernas millionär. I lifstiden utdelade nan mer än 1 million p. storl. till ostindiska och engelska välgörenhetsanstalter, och blef derföre af drottning Victoria upptagen i adligt stånd. Han tillhörde, liksom hans son ännu, den öfverallt i Indien utbredda sekten af elddyrkare, som äfven har en koloni i London med ett bönhus, hvari den eviga elden brinner. Londoner-parserna äre nästan alla mycket rika köpmän och idka, såsom nämnde nabob, nästan ett slags cultus med en gränslös välgörenhet. I Ostindien finnes knappast en tattigskola eller ett hospital, som icke antingen till en del eller helt och hållet har för sin tillvaro att tacka den aflidne baroneten. Han har låtit gräfva brunnar i hundradetal och planterat skogar i öde trakter, byggt hela byar och hela husrader i städerna åt fattiga parser, muhamedaner, hinduer, judar och kristna, samt stora vattenledningar tör parser-städer, I hvilka ledo af torka. Antalet af hans egna välgörenhetsanstalter uppgick till 200. Katalogen öfver de välgerningar, man om honom känner, uppvisar siffror, öfver hvilka man måste häpna, sällan under 10,000 p. sterl. Denne vanhatana . F hang