Göteborgsposten – 24 september 1864, sida 1

GÖTEBORG, D. F. BORNIERS BOKTRYCKERI. — — 2— — — — holms musikhandlare årligen hundradetals instrumenter infördes från utlandet, emedan allmänheten icke utan skäl föredrog ett utländskt instrument framför ett svenskt. Förhållandet är nu omvändt; de utländska efterfrågas mindre och de svenska ha vunnit större kredit. Man ser derföre instrumonter af hr J. 6. Malmsjös välkända fabrik härstädes exponerade i hufvudstaden under det att Stockholmska Taffelpianos finnas utställda å härvarande Museum. Dessa sistnämnda är från hr F. A. UDJimans fabrik i Stochkolm och framstå genom ett enkelt men elegant yttre samt en ren och behaglig ton, hvilken isynnerhet utmärker sig för mycken mjukhet i touchen. Så klangfulla som hr Malmsjös tyckas oss dock icke dessa instrumenter vara, och torde de derföre vara mindre passande för konsertsalen, men destomera för musiken i hemmet. Priset är äfven jemförelsevis billigt, nemligen 650 rdr för de större och 600 för de mindre. Under nästa vecka kommer att i en at Musei ljusa och rymliga salar exponeras ett till Museum af grosshandlaren William Gibson skänkt praktverk ötver sista Londonerexpoditionen med titel: ÅMasterpieces of Industrious Art and Sculpture at the International Exhibition, by J. B. Waring. Arbetet, som innehåller flera hundrade i färgtryck eller s. k. kromolitografi utförda planscher, skall förevisas på en dertöre enkom förfärdigad, särdeles ändamålsenlig ställning, som håller på att uppsättas i den gentemot Tafvelgalleriet belägna salen. Vid en vandring uti Musei salar kan man icke underlåta att beundra och med glädje anmärka huru detsamma på en jemförelsevis kort tid vunnit i utvidgning och rikhaltighet i exponerade föremål. Det förefaller oss dock som ännu ganska många luckor vore att fylla, isynnerhet inom de finare handtverkeriernas område, och det synes underligt nog att icke flera af samhällets resp. hrr handtverkare begagna sig af detta lika passande som fördelaktiga sätt att hos allmänheten rekommendera sina artiklar. Ännu en annan sak skulle vi vilja framställa till behjertande af dem det vederbör. I mången enskild persons ego befinna sig utan tvifvel saker och kuriosa, hvilka i och för sig icke ha något bestämdt pekuniärt värde, men hvilka, införlifvade med de å Museum redan befintliga samlingar, måhända skulle kunna ega ett ganska stort intresse. Såsom sådane kunna nämnas: naturhistoriska föremål, antika vapen, porsliner, möbler och husgerådssaker, gamla målningar, handskrifter, böcker, mynt och medaljer. Mårga bäckar små göra en stor å säger ordspråket, och vi tro oss tryggt kunna försäkra att ingen gåfva är så ringa att den icke med tacksamhet af Musei styrelse mottages och redovisas. Göteborgs och Bohusläns landsting afslutade i går afton sina förhandlingar, hvilka sedan i måndags förts i den under sommaren fullkomligt nyrestaurerade Mindre Börssalen. Tingets hållning har i år liksom förlidet år varit värdig, och diskussionen har på ett utmärkt sätt ledts af ordföranden, landshöfdingen grefve Ehrensvärd. En och annan temligen komisk episod har dock under förhandlingarne förekommit. Så inträffade i thorsdags, då motionen om förhöjd lön åt lasarettsläkaren i Uddevalla förekom till afgörande, att, sedan motionären på ett klart och öfvertygande sätt motiverat förslaget och dervid bland annat yttrat att det vore hardt nära omöjligt för en person i en sådan samhällsställning att kunna existera med en så ringa lön som den anslagna, en prononcerad oppositionsman af det hedervärda ståndet begärde ordet. Med mycken säkerhet cch som det tyoktes innerligt genomträngd af den orubbliga öfvertygelsen att hvad han yttrade var både klokt och obestridligt sökte han gendrifva motionärens skäl dertöre att, som orden föllo sig, han kände många personer som hade fullt upp lika mycket att göra som en lasarettsläkare och hvilka skulle vara mera än belåtna med en sådan lön. Hvem har väl mera att bestyra än en klockare på landet, utropade vår nye Demosthenes patetiskt och på rena allvaret, men finns det väl någon klockare som har 1,500 rdr i årlig lön! Ett sakta fnysande, om af bifall eller något annat lemna vi derhän, hördes vid dessa ord både nere i salen och från åhörareläktaren och då ordf. derefter gjorde en resume af diskussionen i frågan anmärkte han, att man vanligen brukar använda helt och hållet olika qvalificerade personer till läkareoch klockaretjenster. An kan vår herre ge Göteborgarne sill är en i form af tänkespråk uttryckt förhoppning, hvilken man ofta hör upprepas både här och annorstädes. Det ser emellertid ut som det skulle komma att draga något ut på tiden med den saken, och under tiden torde vi kunna få trösta oss med att hvitling, äkta veritabel saltsjöhvitling, kan fiskas i hundradetal vid djelfva Skennshran ; Cötahaore I går var