Göteborgsposten – 24 september 1864, sida 1

Veckokrönika. Sista eldsvådan, brandfria kassaskåp, räddade grisar och mera sådant. — Vid ångbåtsbron i Onsdags, etyd. — Naiv tro. — Repetitioner till Ernani. — Zetterholmska sällskapet. — Något om kupletter oeh kuplettsäng. — Svenska pianon. — Gäfva till Goteborgs Museum. — Ett memento för stadens handtverkare. — Ett d:o för innehafvare eller innehafvarinnor af kuriosa och dylikt. — Landstinget. — Klockarsar skall nu allting bestyra, episod från tingets förhandlingar. — Ett stort fiskafänge. Eld och vatten, se der den senaste periodens karakteristik i 3 ord. Ofvanifrån ett oupphörligt envist duggande från morgon till atton och på jorden idel eldsvådor eller anbud dertill. Den senaste eldsvådan vid Stigbergsliden var en bland de grannaste, som på senare tider inträffat härstädes och kunde lätteligen, om icke släckningsarbetet bedrifvits så energiskt och planmessigt samt med så lyckliga resultater, ha fått en ganska olycksbringande utsträckning. Den som tviflar på att stenhus kunna brinna borde ha sett huru lågorna rasade i segelsömmaren Johanssons trevåningsfastighet af sten, der elden grep lika hastigt omkring sig som om det hade varit det tarfligaste trähus i verlden. En lycka var icke blott att sparbankens handlingar hunno att räddas utan att man äfven genom branden kom i tillfälle att anställa experimenter med hr F. Schmidts brandfria kassaskåp, om hvilka en insändare i H.-T. emfatiskt utbrister: Eldsäkerheten af dessa kassaskåp har beprötvats på det mest lysande (!) sätt! Att intet menniskolif vid tillfället spilldes kan anses som en stor lycka, enär den gård der elden först utbröt var alldeles kringbyggd och försedd med trånga och obeqväma utgångar. Hardt nära var dock att 2:ne olyckliga individer af slägtet Sus hade fått släppa till lifvet på kuppe. Der stodo de i sina, efter deras smak