Göteborgsposten – 22 september 1864, sida 1

skulle höjas till 25 öre och en särskild lasarettsafgift af 162)5 öre för hvarje mantalsskrifven person bestämmas. För nybyggnadernajföreslogs, såsom nämndt, att använda bränvinsmedlen. Hr O. Evers hemställde om ej frågan borde forblifva hvilande till ett nästa landsting. Komminister Linne erinrade vigten af att denna sak så fort möjligt är sättes i verket. Bestred suppskof. Hr Norrman trodde att man kunde diskutera srägan om länets delning i flera distrikter, men instämde för öfrigt med hr Evers. Ansåg riktigt, att man beslutade att redan nu börja reservera bränvinsmedlen för det trängande ändamålet. Borgm. Rhodin önskade att en fördelning af lasaretterna måtte ega rum. Uttryckte, liksom den föregående talaren gjort, sin förvåning öfver att Uddevalla sjukhus nu kan vara i så dåligt skick, då revisionen för 1862 förklarat det vara användbart. Tal. föreslog, att man från Jönköping skulle anskaffa ett slags madrasser, som torde afhjelpa vissa af olägenheterna vid lasarettet. Ordf. ansåg frågan om distriktsindelningen hänga så nära tillsammans med det öfriga att äfven denna måste uppskjutas. — Proposition framställdes, och vid anställd votering blef tingets beslut, att frågan om nybyggnaderna skulle uppskjutas. Komiterades betänkande jemte bilagor besslutades skola till trycket befordras och utdelas till kommunerna. Hr Norrmans under diskussionen väckta förslag att bränvinsmedlen, oaktadt hufvudfrågans uppskjutande, likväl skulle reserveras företogs derefter till behandling. Hr Berg föreslår, att denna fråga måtte uppskjutas till den sista. — Hr Evers anser det oriktigt att i dessa betryckta tider skrinlägga en sådan betydlig summa som bränvinsmedlen. Sjukhusbyggnaderna äro ett arbete för framtiden och böra derföre bestridas genom lån. — Prosten Landberg föreslog att en tredjedel af bränvinsafgiften måtte anslås till detta ändamål äfvensom att frågan måtte uppskjutas till den sista, så att man ej bunde händerna på sig. — Borgm. Rhodin instämde. — Kapt. Proschwitz ville ej att något anslag skulle göras nu, då hufvudfrågan blifvit uppskjuten. Beslutet blef att frågan om medlens reserverande skulle uppskjutas till den sista. Frågan om höjning i kurhusafgiften företogs derefter. Komiteen hade föreslagit höjande af afgisten till 22 öre och revisorerna till den högsta tillåtna eller 25 öre. Hr Svedmark opponerade sig mot höjande af kurhusafgiften, isynnerhet som 2,000 rdrs öfverskott skulle finnas, men ansåg att om medel till lasarettet behöfdes sådana skulle voteras. — Olaus Eriksson. instämde. Hr Berg upplyser att vanliga förhållandet vid lasarettet numera är, att deficit uppstår, beroende på de större matportionerna som nu utdelas. Förordar höjande till 25 öre. Hr Svedmark vill att medlen till ena och andra ändamålet skola skiljas åt. Löjtn. Nykander erinrar att portionspriset blifvit höjdt från 36 till 58 öre, hvilket nödvändiggjort större inkomster. Kapt. Proschwitz föreslår att de kommuner som begagna kurhuset måtte beläggas med särskild afgiftVill ej att de som ej begagna kurhuset skola ytterligare betungas. Hr Svedmark vill att kurhusafgiften skall bibehållas vid 18 öre och en särskild lasarettsafgift af 7 öre bestämmas. Hr Thorburn tror att bestämmelsen om lasarettsafgift måste underställas Kgl. M:t. Handl. Larsson har hört att matportionerna skola vara väl stora. Yrkar att de måtte minskas ifall så är händelsen. Hr Berg bekräftar detta. Opponerar sig mot kapt. Proschwitzs sist yttrade åsigt. Kontraktsprosten Lindskog finner detta olämpligt att man ger sig in på kritik af matportionernas storlek. Då tinget ej bör belasta sjukhuskassan med någon skuld, så har man ingen annan utväg än att bifalla. Någon särskild lasarettsafgift ha revisorerna ej begärt. Beslutet blef att atgiften höjes till 25 öre. Folkskoleväsendet företogs derefter till behandling. Komminister Linnå upplyser att komitens afsigt med smäskolornas föreslående ej varit den, att motarbeta den egentliga folkskolan, hvarföre som vilkor bestämts, att blott den församling som eger fast folkskola kan få understöd till omäskolor, t. ex. till tvenne sädane för hvarje egentlig folkskola. Orsaken till detta förslag är att Bohuslän är glest bebodt, och det har derföre ansetts vara lämpligt att befordra småskolor, hvilka väl egentligen blifvit afsedda att småningom öfvergå till egentliga folkskolor. En sakkunnig person som kan biträda skolrådet vid ordnandet af folkskolorna har äfven, såsom behöflig, blifvit af komiteen föreslagen. Hr Evers kan ej gilla komiterades förslag i dess helhet, hvilket ej fullt löser det svåra probleme:. Tydligt är att folkskolan inom länet befinner sig på en ganska låg ståndpunkt. Komiterade nämna ej huru stort belopp den föreslagna tredjedelen, hvarmed länet skulle bispringa skolorna, skulle uppgå till. Detta blefve troligen en betydlig summa. Att på detta sätt bidraga med ena tredjedelen af kostnaden för skolorna skulle vara att ingripa i kommunernas egna skyldigheter. Talaren föreslog deremot att lemna en sakkunnig person som biträde vid inrättandet af folkskolor, och att utfärda en uppmaning till skolorna att bättre ställa sig skolstadgan till efterrättelse. Hvad beträffade bildande af lärarinnor, vore bäst begära af styrelsen för Göteborgs folkskolor att lärarinnor i dessa måtte få inhemta undervisningsmetoderna derstädes. Tal. föreslog vidare en komitå som skulle tillsätta en sakkunnig inspektor för tre år. Med ledsnad hade tal. hört att ledamöter af tinget ej för framtiden önska en inspektör, hvilken dock skulle vara ännu mera behöflig än t. ex. en agronom, enär saken gällde länets allra vigtigaste intresse. Löjtn. Nycander. Man tillraknar vanligen skolråden förtjensten af goda skolor äfvensom de få bära skulden för dåliga sådane, och med rätta. Ej underigt om allmogen drager sig för skolan, då den ser bhuru litet en sådan uträttar till följe af dåliga skoläd. Föreslår derföre uppmana dessa att ställa sig kolstadgan till efterrättelse och erinra dem om lättheten att erhålla understöd samt att påpeka folkunlervigningena aftat fåraoramm naa falaktiohatar Prato — — — — — —