Göteborgsposten – 19 september 1864, sida 2

— Pappa, jag menar hennes sätt att vara. Jag tycker icke om det. Som jag ville bemöta henne mycket artigt, som ett bättre fruntimmer, ställde jag icke om att hon kom att sitta i ett annat rum än vi om aftnarne, men jag får säga, att jag icke väntat att hon skulle ställa sig på så lika fot med oss — åtminstone icke att hon skulle göra det så snart. När här äro främmande tycks miss Lethwait glömma, att hon ej i alla hänseenden är jemlik med dem. Hon uppför sig alldeles, som om hon vore en husets dotter, och håller sig mer framme, än jag anser vara passande. Hon tränger sig framom mig —ja det gör hon verkligen. — Nå så träng henne tillbaka, sade lord Oakburn. — Det är lättare sagdt än gjordt i fråga om miss Lethwait, svarade Jane. Hon är af naturen herrsklysten, böjd att behandla alla de haut en bas — — Behandla — hur? afbröt earlen harmset. Hvarför kommer du med sådant utländskt snack, Jane? Jag trodde du var öfver sådant. — Jag ber om förlåtelso, pappa, svarade Jane ödmjukt, mycket ångrande sin förseelse hvartill hon gjort sig skyldig af oeftertänksamhet, ty lord Oakburn förstod intet annat språk än sitt modersmål och tålte icke, att man späckade det med ett annat. Det är klart att miss Lethwait är stolt och har ett högfärdigt sätt att vara, menade jag; och jag tycker verkligen, att hon glömmer sin ställning här i huset på ett sätt, som är ingenting mindre än behagligt. Om pappa observerade mera, skulle pappa ovilkorligen märka det.