Göteborgsposten – 19 september 1864, sida 2

— Säg henne det då, sade lord Oakburn, i det han slog häftigt med käppen. — Det vill jag ej gerna, svarnde Jane. Det gör mig ledsen, att hon icke sjelf inser hvad som ej är passande i hennes sätt, och hvad som icke — — — Jag ser icke, att der är något opassande i hennes sätt, afbröt earlen. Hon skulle icke få bli länge hos Lucy, om jag såg något sådant. — Nej, nej, pappa; der är icke något opassande i en bemärkelse af ordet; det har jag icke velat påstå. Miss Lethwait är alltid en lady. Hon är det för mycket, skulle jag vilja säga, om pappa förstår min mening. Hon tar sig för stora friheter; när hon om aftnarne är i förmaket, tycks hon aldrig minnas, att hon ej tillhör familjen; hon tycks tvärtom anse sig för en ganska betydande person i huset. En främmande, som kom in, skulle taga henne för frun i huset eller åtminstone för äldsta dotteru. Och pappa, märker ni icke hur förtroligt hon samtalar med er om allahanda ämnen när vi äro ensamma, hur hon hör på er och skrattar åt era berättelser ur ert sjömanslif? — Hon har en ståtlig figur, anmärkte earlen, såsom Jane tyckte, litet opåkalladt. Och hon talar klokt — för att vara qvinna. — Men jag tycker icke om henne. — Nå, så behåll henne icke. Du kan bäst dömt sjelf om hon passar för sin koj eller icke. — Hon passar utmärkt väl till guvernant åt Luey Jag skulle icke kunna finna en skickligare lärarinna. Hen