Göteborgsposten – 16 september 1864, sida 2

gar och spetsartiklar strödda omkring och deras egarinna otåligt väntande på henne. — Hvar äro mina spetsärmar? — Syetsärmar, mylady? upprepade flickan med ett uttryck af ovisshet, som om hon knappt förstod hvad som menades med spetsärmar; åtminstone tolkade Laura så henues ton. — De vackra ärmarna af äkta spetsar, som varit mammas, förklarade Laura harmset och otåligt. Jag sade dig, hur dyrbara de voro. Jag befallte dig, att alltid vara synnerligen försigtig, då du tråcklar dem i mina klädningar. Nu vet du. i — Ja, jag mins, mylady, svarade Sarah. De ligga i lådan. — De äro icke i lådan. — Men de måste vara der, mylady, svarade Sarah litet näsvist, ty hon var lika häftig som hennes fru. Jag har aldrig lagt dem på något annat ställe än der. — Sök då upp dem, sade Laura. Pigan gick till lådan och började taga upp den ena saken efter den andra långsamt och försigtigt, alltför långsamt för den otåliga lady Laura. — Gå ur vägen, Sarah, du får icke slut på det före middag på det sättet, ropade hon. Och hon drog med egna händer helt och hållet ut lådan och vände den upp och ned på mattan. Det tidningsnummer, som låg i botten af lådan, föll ut jemte dess öfriga innehåll.