Göteborgsposten – 16 september 1864, sida 2

Laura hörde knappt svaret. Hon hade bibehållit hela sin fåfänga, och hon skyudade itrigt till sitt toilettrum med hufvudet urptaget af tankar på toiletten för aftonen. Hon lade hatten, som hon tagit upp med sig, på soffan, lade af sig schalen, drog ut sina byrälådor och öpnade garderoben samt öfrversag sina klädningar och grannlätssaker. Hon var särdeles lifvad. Som hon var mycket road af förströelser, kunde hvarje ny utsigt till en sådan försätta henne i ett slags feber. — Jag tar på mig denna perlgrå sidenklädning, beslöt hon omsider. Om den kommer svarta band på spetsärmarna, så blir det tillräckligt sorgligt. Sarah får ställa om det. Hvar äro de? Frågan rörde de nyssnämnda ärmarna, som verkligen voro utmärkt vackra och hade tillhört mrs Chesney. Laura drog ut en låda, hvari hon hade sina spetsoch musslinspersedlar och vände i sakerna med sina hvita och snabba fingrar. — Hvar månne Sarah gjort af dem? utropade hon, då hon icke kunde finna ärmarna. Hon är fasligt oordentlig. Om de ärmarna kommit bort — Laura sade ej mer, utan flög till klocksträngen och drog så häftigt i den, att det gaf genljud i hela huset. Laura hade ärft sin fars häftiga lynne, och flickan flög upp; hon visste, att hennes fru ej tålte uppskof, när hon ville något. Denna flicka hade blifvit stadd som huspiga, men hennes fru upptog för egen del större delen af hennes tid. Hon kom in och såg lådorna utdragna, klädnin