Göteborgsposten – 15 september 1864, sida 1

— — — — hade synbarligen blifvit buren af honom un der hela resan, enär han bland sina effekte icke hade någon annan hufvudbonad. En hat lånades af mr Clarke åt honom för att gå land med. Han hölls qvar ombord hela nat ten. Första delen af denna syntes han någo orolig och försänkt i djupa tankar. Han reste sig ofta upp och gick fram och åter i kajutan men under senare delen af natten sof ha godt. På morgonen kom engelske polisinspek toren Tanner ombord och frågade Miller, hva han gjort af den ring han jemte guldkedjar bytte sig till at juveleraren mr Death. Har svarade att den blifvit honom fråntagen. Tan ner frågade honom om stenen varit röd, mer han genmälte derpå i enlighet med sanna förhållandet att stenen varit hvit. Ett antal passagerare kallades derefter ned i kajutan och Miller ställdes midt ibland dem. Juveleraren mr Death, som åtföljt Tanner, fördes der: på ned och ombads visa ut den man som kommit in i hans bod och bytt urkedjor. Han utpekade utan ringaste tvekan Miller. Kocken på skeppet, som sofvit i nästa koj intill Mäller, uppgaf oombedd för kaptenen att Miller under resan syntes sofva mycket oroligt och ofta utropade: IIvem der? Tag bort händerna, m. tl. utrop, tillkännagifvande alt något tyngde på hans sinne. Allesammans sattes derefter i land utanför tullhuset och Muller fördes vidare till polig högvakten. Han syntes kall och lugn, ehuru något nedslagen. Han åt med stark matlust al den mat man framsatte för honom vid ankomsten. Vid middagstiden fördes han under bevakning till fovografiska galleriet, der hans porträtt togs. Han undergick denna operation med det fullkomligaste lugn, och visande den dystra likgiltighet som utmärkt honom hela morgonen. Det torde vara på sin plats att här nämna, det hans utseende är i högsta grad obehagligt. Han är omkring 25 år gammal och 5 tot, 6 eller 7 tum lång. Hans panna är starkt utvecklad, håret ljust, inga mustascher eller polissonger, ögonen blå, men mycket små och djupt liggande, medan hans mun, ytterligt bred och framstående, är afskyväckande och valar om djup hämndfullhet och oböjlig halsstarrighet. På ettermiddagen fördes Miller till Förenta Staternas marskalk Murray, der han tormligen otverlemnades till Förenta Staternas auktoriteter. Han häktades nu i kraft af utlevereringstraktaten mellan England och Amerika. Då han srågades om han var färdig att undergå förhör och hade advokat, svarade han att han ej hade penningar att skatta sig advokat för. Följande dag var en sådan anställd och förhöret börjades, utan att det dock erbjöd något af intresse. Det må här anmärkas att med den enighet, som så fördelaktigt utmärker tyskarne — lå den icke behöfs — äro tyskarne i London böjda för att betrakta rättegången mot Miller ar nationel synpunkt och opponera sig mot lensamma. Times finner derföre nödigt erinra lem att om en engelsman begått ett dylikt orott i Tyskland, skulle alla hans landsmän zilla hans bestraffning derstädes.