Göteborgsposten – 15 september 1864, sida 1

— — — och att dess passagerare blifvit landsatte i någon annan hamn. Omkring kl. 6 e. wu. den 24 Aug. anlände ett telegram från Sandy Hook, tillkännagifvande att Victoria nu seglade in i den yttre hafsviken. Polistjenstemännen voro omedelbarligen i rörelse och slutligen belönades deras tålamod genom åsynen af skeppet i närheten af Karantänsstationen på staten Island. Karantänstjenstemannen d:r Swinbourne gick omedelbarligen ombord, åtföljd af hrr Tiemnann och Clarke, medan de öfriga förblefvo i land. Så snart polistjenstemännen blefvo presenterade för kaptenen, sade han sig veta hvad som var deras ändamål och att de ville häkta en man kallad Miller, samt tillade: Jag är mycket glad att ni kommit ombord; det har varit en tung börda på mitt bröst, men nu äro ni här och kunna taga honom om hand. Kapten Champion hade redan tänkt ut följande list. Han beordrade däckspassagerarne att komma akterut för att undersökas af doktorn, och sedan åtskilliga namn blifvit uppropade och vederbörligen besvarade, kom äfven Franz Millers tur. Han steg fram och tillsades att gå ned i kajutan, hvarest han omedelbarligen greps af polistjenstemännen, hvilka genast började visitera honom. Han syntes högst uppskakad och frågade Hvad är det? hvad är det?. Då man sade honom att han arresterades för mord å mr Briggs, antog hans ansigte en förfärande blekhet. Snart tycktes han likväl återvinna sin sjelfbeherrskning och yttrade: Jag har ej gjort det och kan bevisa att jag ej var der alls. Då lotsen kom ombord, hade han, såsom föreskrifvet var, omedelbarligen underrättat kapten Champion om Millers förmodade identitet med mr Briggs mördare och bedt kaptenen tillse, att Miller icke skulle undkomma. Kaptenen tillsade derefter sin andre styrman att hålla M. under sin omedelbara bevakning, likväl om möjligt utan att uppväcka dennes misstankar att något sådant var fallet. Styrmannen gjorde så, men då fartyget kom i närheten af fyrskeppet kom en båt med lustfärdande långsides med Victoria, och när passagerarne på den förra sågo namnet på det länge väntade skeppet, utropade några: ur står det till med er, mördare Miller? Lyckligtvis synas blott några af kajutpassagerarne ha hört detta; hvad Miller beträffade befann han sig vid tillfället i trappan nedgående till mellandäck och synes ba varit fullkomligt okunnig om utropet. För att emellertid vara på sin vakt, ifall han möjligen hört det och skulle försöka hoppa öfver bord, lät kaptenen göra i ordning en båt för att omedelbarligen sättas i vattnet, om Miller skulle söka undkomma denna väg. Vid karantänsstationen dröjde det något litet innan någon kom ombord. Kaptenen som blifvit nycket ängslig att mördaren skulle kunna mdkomma, beslöt derföre nu att genast slå wonom i jern och ropade, stickande en revolrer i sin ficka, på andre styrman, för att gifra befallning om Millers gripande, då karanänstjenstemannen och polistjenstemännen i detsamma kommo ombord. Så snart arresteringen och afvisiteringen sifvit slutade, öppnades Millers koffert. I lensamma hittade man insydt i ett stycke -etskinn mr Briggs saknade ur med krossadt irglas. Bland hans saker hittades äfven en vart hatt med stämpeln Digance, hatter, beviande att det var samma hatt som vid mor-Jö et burits af mr Briggs, enär dennes hatt haft sn amma stämpel. Dessa saker togos af mi ss larke, hvilken frågade Miller huru länge sh an haft hatten. Härpå svarade han 12 må-In ader. I afseende på uret gaf han till svar, s tt han innehaft detsamma i två år. Hatten!a E —WAmm u —