ningar af honom. Han bad ej honom att skicka en summa, utan han anhöll att få ett årligt anslag, ett bestämdt bidrag, hvars storlek han uppgaf, gifvande fadren en vink om att det skulle kosta honom mer att passande underhålla sin hustru, som var en earls dotter, än om han gift sig med ett fruntimmer af medelklassen. Mr Carlton väntade dagligen svar på detta bref. Han hade ordentligt underrättat mr Carlton den äldre om sitt giftermål och skrifvit sedermera. Men hans far hade visat sig försumlig och ej sändt något gratulationsbref; han hade icke svarat alls. Men nu väntade mr Carlton bestämdt ett svar på sitt tredje bref. Han behöfde icke vänta länge. Medan han stod i förmaksfönstret, såg han brefbäraren komma och gå in i porten, dragande ett bref upp ur packen. Bref från London aflemnades nu två gånger om dagen, morgon och afton; Södra Wennock hade efter en kamp med postverkets embetsmän erhållit denna koncession vid årets början. Mr Carlton sprang ned så fort att han hann att öppna dörren, innan brefbäraren ringt. Brefvet var från hans far; han såg det på utanskriften och brefbäraren hade vändt för att gå sin väg, då mr Carltou kom ihåg något, som han ville fråga honom om, ropade på honom och följde honom till porten. — Rodney, har ni frågat om den för höga betalning, som fordrades af mig i boken, hvilken skickades mig häromdagen. (Forts.)