Göteborgsposten – 14 september 1864, sida 2

det med mina två äldsta döttrar, ty den måltiden är deras middag. Derefter bege vi oss direkte till konserten. Jane behöfde ej någon persuasion; hon klädde sig genast. Tanken på att hennes far, som så strängt förbjudit henne att närma sig Clarice, möjligen skulle bli ond öfver detta, genomfor hennes själ, men denna gång riskerade Jane hans vrede. Fast hon ej ville vara så olydig honom, att hon anställde efterforskningar efter OClarice, trots hans uttryckliga befallning, att man ej skulle närma sig Clarice, förrän hon tog sitt förnuft till fånga, började Jane dock ott bli orolig för sin bortavarande syster. Det tycktes mycket osannolikt, att Clarice ej fått veta förändringen i deras ställning och vilkor, men hvarför skref hon då icke till dem. Öfverste Mardens bostad i London, ett hus, som han hyrt för säsongen, låg vid en af terrasserna nära Hyde Park. Mrs Mardon och Jane kommo snart dit. Jane fick vänta några minuter, och derefter kom mrs Marden åtföljd af ett ungt fruntimmer in i förmaket. — Detta är miss Jones, lady Jane. Jane vände sig om med klappande hjerta — med. läppar, som blifvit bleka af hennes spända väntan. Hon vände sig om — och fann sin förhoppning gäckad. —Det var ett mycket vackert, ladylikt, ungt fruntimmer, men det var ej Clarice Chesney. Efter några ögonblick hade Jane lugnat sig. — Jag ber om ursäkt, att jag besvärat er, mrs Marden, sade hon då, men detta är icke min vän. Jag vet ej, hvar ett visst ungt fruntimmer, som tog plats som gu