Göteborgsposten – 14 september 1864, sida 2

Från Utlandet. Frankrikes press uttalar sig allt varmare till förmån för Danmark och häftigare mot Preussen och Österrike. Den officiösa tidn. La France innehåller tillochmed upprop till det storsinnade Frankrike?, att genom en storartad opinionsyttring, en monsteradress, protestera mot de maktmissbruk, för hvilka Danmark blifvit offer. I allmänhet påstås, att utrikesministern Drouyn de Lhuys visar god lust, att inblanda sig i danska frågan. Sjeltva den försigtiga Constitutionel säger: Utan medverkan af de till rollen af lugna åskådare dömda hertigdömena hatva Preussen och Österrike fört kriget, utan hertigdömenas medverkan föras ätven fredsunderhandlingarne och sannolikt skall äfven beräkningen af de omkostnader, som skola bestridas, uppställas utan deras medverkan och samtycke, kortligen, allt hvad som nu sker i hertigdömenas angelägenhetor företages dem förutan, hvilket kan tillräckligt ses af de i tidningarne dagligen intagna protesterna... Hade de krigförande makterna från början uppskattat rådslagen från Europas opartiska allmänna mening och efterhört befolkningarnes önskan, i stället för att tillgripa den råa makten, skulle mången olycka ej timat, mången orättvisa varit ogjord. Den af oss förut meddelade adressen från de jutska enklaverna i Slesvig återgifves nu af Le Siecle, som beledsagar den med en artikel, hvilken andas sympati för den undertryckta danska nationaliteten. Den befolkning., slutar artikeln, som nu nedlägger sin protest, är ej nog stor att kunna förhindra händelsernas gång. Men dess protest skall rör alltid sätta en fläck på den preussiska eröfringen, om denna blir fullbordad ; den skall bli utgångspunkten för det stundande utkräfvandet af vedergällning. De i danska riksrådet i dagen komna upplysningar angående förhandlingarne med Preussen under sistl. höst ge samma tidning anledning att allvarsamt fördöma den preussiska politiken, hvilken antingen från början varit salskt spel eller med ens blifvit sina uppställda principer och sin medkontrahent otrogen. La France drager af de danska adresserna från Slesvig den slutsatsen, att kampen mellan den tyska och den skandinaviska nationaliteten ingalunda är slutad, och att den först skall upphöra, då antingen en billig lösning blir åvägabragt eller den svagare dukar rullständigt under tör den starkare. Samtidigt skrifves från Paris till Const. Österr. 2ecit., att man i de franska officiela kretsarne tyckes med en viss säkerhet påräkna, att fredsunderhandlingarne i Wien skola stranda. Sympatierna för Danmark antaga i tvenne punkter en bestämdare form. Man sordrar ännu alltjemt, att blott den tyska talande delen af Slesvig skall afträdas, och man är mycket förbittrad öfver de omättliga fordringar, som de tyska makterna ställa på Danmark vid den sinansiela utredningen. Jag tror dock, forisätter brefskrifvaren, Åatt man skulle mycket misstaga sig, om man trodde, att de sympatier, som den napoleonska politiken nu visar för Danmark, gälla Christian IX:s tron, eller med andra ord, att Frankrike skulle gjort sig förtroget med tanken, att