Göteborgsposten – 14 september 1864, sida 2

så lät den mästare, som vi nu hört, undervisa henne. De penningar, det kommer att kosta, bli väl utlagda. — Jag tror, ni har rätt, svarade Jane. Hon tog afsked af mrs Marden utanför och gick ensam hem. Vägen var ej lång sedan hon gått öfver Oxford cirkus. Att gå öfver gator och torg var det besvärligaste af lifvet i London, som Jane dittills gjort bekantskap med. Under det hon gick, hvimlade hennes hufvud af många tankar och ämnen. Niss Lethvait, denna guvernant, som hon så gerna ville engagera, den missräkning, som miss Jones föranledt, ovissheten om hon borde våga föreställa sin far, huru nödvändigt det var att göra sig underrättad om hvar Clarice var — allt detta sväfvade om hvartannat under tusende former, såsom förhållandet vanligen är, när sinnet är upprördt. Och dermed blandades på det besynnerligaste sätt de förtjusande harpmelodier, hon nyss hört, dessa toner, som ännu ljödo för Jane Chesneys öron. (Forts.) Plockgods. — En tjuf hade brutit sig in i ett studentrum i Upsala och höll just på med inpackningen af egarens kläder och öfriga tillhörigheter af värde, då en kamrat till studenten visade sig på tröskeln. — Hvad gör du här? frågade han tjufven. — Jag söker min utkomst svarade denne.