Göteborgsposten – 13 september 1864, sida 2

— Jag tyckte hon kallade sig miss Lethwait, myla dy, men jag är inte säker på att jag hörde rätt, fast jag frågade två gånger. Jane gick ut, för att mottaga den främmande. — Lethwait? upprepade hon för sig sjelf. Lethwait? — så hette säkert den guvernant, om hvilken mrs Marden talte. Hon har väl skickat henne hit. Ett längt och mycket elegant fruntimmer, tjugusju eller tjugoåtta år gammalt steg upp, när Jane kom in. Anletsdragen voro långtifrån vackra, men det låg något riktigt ståtligt i hennes mörka ögon och hår och i hela hennes väsende. Jane helsade och trodde, att hon misstagit sig, då hon trott, att den främmande damen var en guvernant. Men det var dock guvernanten miss Lethwait. Mrs Marden hade sagt henne, att hon talat med lady Jane Chesney om henne, och miss Lethwait hade ansett det klokast att infinna sig genast, på det att ingen annan sökande skulle förekomma henne. Hon var, underrättade hon Jane, prestdotter och hade uppfostrats för att bli guvernant. Hennes far hade ansett det bättre att ge sina barn en uppfostran, hvarigenom de skulle kunna försörja sig än spara de penningar detta komme att kosta, så att de skulle få ärfva det efter hans död, då det ej kunde bli mer än nägra hundrade pund och således förslå mycket för dem. (Forts.)