Göteborgsposten – 13 september 1864, sida 2

— Är det fullkomligt säkert att pappa numera icke har något emot, att här kommer en guvernant i huset: sade Jane till honom, sedan de upphört att afhandla def andra ämnet. Earlen hade neml. sagt, när Jane först framställt sa ken, att han icke ville ha några främmande fruntimmer i huset, som generade honom, och han hade mycket kno: tande samtyckt, sedan Jane försäkrat honom, att ingen gu: vernant skulle få genera honom det ringaste. — Har jag icke sagt det? svarade earlen, som ej lag bort sitt tvära sätt. Hvarför frågar du det? — Derför att mrs Marden talte för mig om en, son skall lemna sin kondition. På beskrifningen lät det son om hon skulle passa mycket väl för Lucy. Om pappa icke har något deremot, skall jag göra mig närmare underrätta om henne. — Det vore lika bra att sätta Lucy i pension. — Ack nej, pappa, sade Jane med en röst, som röjde att hon blifvit ledsen. Jag önskar mycket att hon förbli under min uppsigt. Pappa vet, att jag varit för henne mors ställe alltsedan mamma dog. Och jag tror att de skulle kosta på pappa sjelf om hon kom bort. — Gör då som du vill, sade earlen vänligare. On du tror att fruntimret passar, så lät henne straxt under teckna kontraktet. Jane smålog. Men innan hon hann svara kom en be tjent in i rummet, och sade att ett fruntimmer önskad tala med henne. — Hvem är det? frågade Jane.