Göteborgsposten – 13 september 1864, sida 2

nadssätt var verkligen en hamn för henne, som varit nästan uttröttad och utsliten af hushållsbekymren, sparandet och penningeförlägenheterna, som karakteriserade hennes förra lif. Alla Jane Chesneys mangäriga drömmar hade blifvit mer än förverkligade — drömmar, åt hvilka hon öfverlemnat sig icke för sin egen utan för sin fars skull; och de hade förverkligats på ett sätt och till en grad, hvarom hon aldrig kunnat drömma. Hon kunde nu vara lugn för sitt återstående lif, och hon hade ingenting mer att önska. Jane beslöt att umgås mycket litet, men i stället vara sin fars ständiga sällskap, då han ej var på sin klubb eller i öfverhuset; fordom hade hushållspligter och Lucys uppfostran ofta skiljt henne från honom, men hädanefter skulle det bli annorlunda. Inga sällskapslifvets, nöjenas eller stora verldens lockelser skulle fresta Jane Chesncy; hon skulle hålla sin käre fader troget sällskap, förströ honom och laga så att allt i hans hem var väl ordnadt. Kanske har aldrig någon far varit så älskad och vördad som Jane Chesneys, och hon tyckte sig ha funnit sitt Utopien, då hon var herrskarinna i hans väl försedda hus och kunde disponera sin egen tid, som hon ville egna åt honom. Fastin Jane talade med sin far om Chesney Oaks och om utsigten att sir James Marden skulle hyra det, tänkte hon derjemte på något annat. Hon ämnade engagera en guvernant för Lucy; det vill säga hon sökte en sådan och den föregående dagen hade mrs Marden talat om ett fruntimmer, som sökte sig en ny kondition, och som Jane trodde skulle kunna passa.