XXIII. Miss Lethwati. I en präktig salong uti ett hus vid Portland Place sutto earlen af Oakburn och laady Jane Chesney. Det var midt i juni månad och i säsongen i London. Lord Oak: burn hade jemte sina döttrar tillbragt hela maj på Chesney Oaks; men nu hade han hyrt detta möblerade hus föl tre månader. Han hade annonserat, att han ville hyra uf Chesney Oaks, och enkegrefvinnan hade blifvit utom sig af förbittring, då hon såg annonsen i tidningen och hor bade kommit och utgjutit sin vredes skålar öfver earler och frågat, hvarför han skämde ut familjen. Earlen sva rade henne, att han hade fullkomlig rätt att handla såson han gjort, och de grälade häftigt några minuter och ingen dera ville gifva efter. Det förstår sig, att carlen hade rätt; om han ej hade råd att hålla hushåll på Chesne) Oaks, så var det bättre, att det hyrdes ut, än att det stoc obebedt och förföll. Chesney Oaks var således att hyra, och den gamlt gamla lady Oakburn sade till sin nevö sjömannen, att har förtjente en örfil och att hon aldrig skulle förlåta honom och derefter spärrade hon in sig i sitt bus vid Kensingtoi Gardens, och earlen önskade innerligt, att hon aldrig me måtte komma och plåga honom. Det fanns näppeligen en fattigare pär i Storbritanniei än den nye earlen af Oakburn, men denna fattigdom före föll honom och Jane som en verklig rikdom. Hans netto