ALA —!—— — — i Upsala Posten uppbyggas öfverallt i staden. Byggnaden kommer dock beklagligen att se något nedtryckt ut, hvilket ej heller är att undra på, då man betänker dess läge nedanför den höga slottsbacken, och i ett så nära grannskap med det kolossala slottet; ett utseende, hvilket föga upphjelpes af dess höga tak med sina vindsgluggar. Jag känner en qvick herre, som bestämdt, då han får se det nya sjukhuset, kommer att, med fördel användande en gammal Göteborgs-witz, säga: Det är ett kurhus. På andra sidan ån, ännu innan man hunnit upp till den egentliga staden, höjer sig en annan nybyggnad: Eldqvarnen. Jag är mycket säker på, att det en höst eller vår blir någon liten eldsvåda der, blott och bart för att man skall få traska i lera och dy till knäna ända ditut, ett par hundra alnar bortom all ära och redlighet, d. v. s. Stora Förderlvet; dit är ändå, Gudskelof, bred och banad väg. A propos! Boströmska anmärkningarne om Helvetesläran ha återigen kommit ut, nu i 3:e tillökade upplagan, med ett bihang om den eviga osaligheten. Upplagan lär vara 3,000 exemplar stark och kostar 75 öre. Om jag ej missminner mig, var det i April den första kom ut å 25 öre; mot slutet af våren den andra å 50 öre: det är, som med våra syndaregister, de bli större med hvar dag. Den nyutnämnde filosofie professoren Sahlin är nu hitflyttad, men kommer ej förr än i Oktober att inträda i sina tjensteåligganden, åtminstone ej hvad föreläsningar och tentamina angår. Boströmianismen synes nu vara betryggad vid vårt lärosäte; från begge professorernas katedrar ljuder den åter; universitetets populäraste man, docenten Wikner, lär ju också hylla samma åsigter och till sluv: — den spekulative filosofen Johan Jacob Borelius i Kalmar häfver ej mera upp sin elaka tunga. Så skall det vara! Vet ni hvad Elfvinska byggnadsföretaget är för slag? Det är något det, skall jag säga. Då jag kom hit upp i höst, tog jag mig för att genomläsa alla sommarens Upsalapostar, som lågo i hög på mitt bord; och hvad läste jag? jo! i nummer efter nummer långa, långa uppsatser om Elfvinska byggnadsföretaget. Hela staden måtte under sommaren bara talat om Elfvinska byggnadsföretaget, så vigtig tycktes saken vara. Historien är denna: Hr Elfvin, en beskedlig stadens kopparslagare, köper sig en tomt (i parentes sagdt, samma tomt der skalden Nybom är född), vill bygga ett hus, och får ritningen godkänd af magistraten. Hr Eltvin bygger sitt hus, han bygger det efter af magistraten gillad plan och ritning, och han bygger det en half aln ut på gatan framom de andra husen. Hr Elfvin är i sin rätt; Hr Elfvin har icke något sinne för gatans rättning; Hr Elfvin vill förtjena, ooh det gör han också rätt i; emellertid har det skrikits mycket härs och tvärs om saken, huset är nu uppbygdt och lär väl ej komma att rifvas ned igen, — och det var hela historien om Elfvinska byggnadsföretaget. Man skulle vilja föreställa sig, att hyrorna skulle falla, så mycket som det nu bygges, och så betydligt som studenternas numerär förminskas, men det vore synd att säga de just göra. Tvärtom stiga de oupphörligt, åtminstone försäkrade min värdinna mig det häromdagen. Studenterne förminskas... huru kommer det sig? Öga återhåll dina tårar! Studentkandidaterne ha redan slutad sin svanesång i gator och gränder efter kl. elfva, och kameralisterne sjunga snart på sista versen. Man tår då ej mera se dessa enkla ringdansar på stadens torg; icke mera höra dessa så innerligt