Danmark. Att ur det kaos af rykten och kommentarier, som möter oss inom den utländska tidningspressen angående sredsunderhandlingarnes ställning i Wien, framleta det definitivt sanna, är en lyckträff, alldenstund de mest stridiga rykten mötas och med lika tvärsäkerhet förfäktas. Såvidt vi få döma, tyckes det förhålla sig sålunda: Sedan fredspreliminärerna undertecknats afgåfvo de undertecknande berättelse derom till öfriga makter, dervid Danmark särskilt klagade öfver, att dess öfvergifna läge tvang det att uppoffra äfven Nordslesvig, om det ej finge hjelp, tilläggande att de segrande makterna handlade rättslöst och endast i enlighet med eröfringsprincipen. Under det åtskilliga förarbeten vidtogos, hvilka fördröjde fredskonferensens förhandlingar, ingingo emellertid svar från öfriga makter till Preussen och Österrike, och voro dessa svar ganska ogunstiga för segrarena. Engelska regeringen har isynnerhet uttalat sig skarpt mot Preussen och framhållit nödvändigheten af en folkomröstning, påstående att annars 2 d 300,000 dansktalande innevånare i Slesvig skola genom fredstraktaten bli uppoffrade. Ätven franska kabinettet har i Wien på ett konfidentielt sätt meddelat sina åsigter, hvilka gå derpå ut, att