derefter till yttermera visso och sträcker sin hand nedför sidan af sängen, och ganska riktigt, han känner vännen Pollux slickning på sin hand, hvarefter han lugnar sin gemåls upprörda känslor med denna hugnesamma underrättelse, och åter inslumra de båda makarne. Men — när det dagas och solen tränger in genom sängkammarens rullgardiner, vakna de och finna till sin bestörtning att alla penningar och juveler som funnits i rummet blifvit bortsnappade at en listig tjuf, som så väl spelat fyrfoting, att han vid det här taget kan slicka sig om munnen på fullt allvar. Händelsen finnes omtalad i engelska hoftidningen Court Journal, men om den passerat vid hofvet eller ej nämnes icke — och det kan ju också vara detsamma, eller hur?