Göteborgsposten – 9 september 1864, sida 2

beslut. Denna strid visade, att hennes vilja var stark —14 att den var så stark och ihärdig som kapten Chesneys egen. Det stod i fullkomlig strid mot deu förnäma familjens aristokratiska idcer och inrotade stolthet, att en af dess döttrar skulle sänka sig till en beroende ställning och såsom guvernant — man kunde kalla det tjenarinna — underkasta sig personers nycker, hvilka voro af lägre börd än hon. Clarice förklarade, att hon ämnade göra hvad hon ansåg vara rätt; hennes enda motiv var att hjelpa sin familj, för det första genom att befria den från de utgifter hennes underhåll kräfde, och för det andra genom att skicka till den en del af sin lön, om den blefve stor. Det är ej skäl att tvifla på att dessa bevekelsegrunder, som Clarice uppgaf, verkligen i hennes tanka lågo till rand för hennes beslut. Men om hon kunnat sullkomligt ransaka sitt eget hjerta och sina känslor, så skulle hon funnit, att hon drefs ätminstone lika mycket af sin önskan att komma i ett trefligare och gladare hus. Vare härmed huru som helst, så är det säkert, att Clarice lemnade sitt fådernehem lika olydigt och trotsigt som Laura gjorde det sedermera. Nägra veckor hade förflutit under dis yter och motstand mellan Clarice å ena sidan och hela den öfriga familjen å den andra. Slutet blef ett bittert uppträde och serefter gick Clarice sin väg. j Det kunde möjligtvis ha blifvit bättre, om ej lady soddoura blandat sig i saken. Hon göt blott olja på elden. Godhet skulle kanske inverkat på Clarice, men vrede gjorde det icke. Och lady Oakburn gaf fritt lopp ät sin vrede och öfverhopade henne med förebråelser. Det är