Göteborgsposten – 9 september 1864, sida 1

han hade ej ärft en vanlig pärs vidsträckta fält och dryga räntor. Vissa inkomster hade visserligen följt med titeln, inkomster, som i jemförelse med dem han haft under sin sednare tid, förekommo som en outtömlig grufva af rikedom och som såäkert skulle bli det för honom och Jane. hvilkas vanor voro så enkla och tarsliga. Den aflidne earlen hade stor enskilt förmögenhet, som ej följt med titeln, men det oaktadt var han ansedd för fattig i förhållande till sin rang. Derföre var det nödvändigt att hyra ut Chesney Oaks, lät lord Oakburn Jane veta. Alla hans inkomster skulle ej mer än nätt och jemt förslå till ett hushåll der, ty det kunde ej hållas för mindre än tre eller fyra tusen pund om året. Han skulle derför hyra bort Chesney Oaks och bo i London. Jane gillade allt. Hade ej sorgen öfver Lauras handlingssätt funnits, skulle hon varit mycket lycklig. Under der sista tiden hade en mörk fläck funnits i deras familjehistoria, men hon hoppades nu bestämdt, att denna förändring i deras omständigheter skulle utplåna den och göra allt godt och väl igen. Det kunde, räsonerade hon, ej gå annorlunda. Ett ord från lord Oakburn skulle förjaga molnet, skulle göra slut på hvad som först varit en frivillig flykt och sedan blifvit en förvisning. Och dock tvekade Jane att anhålla om att det ordet måtte uttalas. Ämnet hade varit! mycket bittert; det hade alstrat litet tvång i förhållandet mellan Jane och hennes far, som alltid förut varit så förtroligt, och han hade för längesedan förbjudit Jane att vidröra detta ämne. Men deras förbättrade omständigheter