Göteborgsposten – 9 september 1864, sida 1

—s-—k db —äak: —— således är af behofvet påkalladt, taga vi oss nu friheten att göra några utdrag. Jag hade, yttrar författaren, knappt stigit i land i Batavia etter en tråkig färd med en holländsk ångbåt, förrän jag började att inspektera staden, hvilken består af en kombination utaf högeligen heterogena ämnen. För det första har man affärsqvarteret, utmärkt af sina stora röda tegelstenshus, betäckta af växtdekorationer. De voro ursprungligen de första holländska och portugisiska nybyggarnes bostäder, men dessa ha sedermera flyttat till andra delar af staden och låtit sina bostäder förvandlas till magasiner. Utan att gå mycket långt från denna nejd, finner den besökande sig midt ibland de reguliert bygda låga tegelhus med excentriska tak, som utgöra den kinesiska staden. Nästa kontrast är ännu mera slående; det nu af europeer bebodda qvarteret ligger alldeles intill det kinesiska och den besökande som nyss kommit från Europa förvånas vid åsynen af breda gator, vackra butiker upptagna af skräddare, modehandlare och andra civilisationens tjenare, en klubbyggnad och ,enskilda af trädgårdar omgilna boningar. Längre bort ser man ett nytt kännetecken på Java, en grön park en engelsk mil i qvadrat, genomskuren at avenyer och omgifven af privatboningar. 1 ett hörn af denna park är en kappridningsbana, hvilken tillräckligt tillkännagifver hvilken del af Batavia, som mest gynnas af engelska innevånare. Naturligtvis inses det att holländarne, så många tusen mil aflägsna från sitt älskade Rotterdam, icke skulle kunna vara utan sina kanaler; också är hela staden genomskuren at kanaler, hvilkas bankar äro planterade med lummiga träd och som sålunda utgöra vattenbulevarder, långt ifrån obehagliga i ett hett klimat och erbjudande förbigående ett särdeles lifligt skådespel. Holländarens lif i ett varmt klimat är just hvad man kunde väntat af honom under inflytelse af de förhållanden, till hvilka han blifvit förflyttad. Han afklipper håret tills hans hufvud liknar en biljardkula och antager till sashionabel morgonhabit en hvit jacka med ofantligt vida pantalonger, som fladdra omkring honom i vinden likt segel, samt tänder derpå en cigarr. På detta sätt utstyrd vandrar han från kl. 5 på morgonen till kl. 7, såsom infödingarne kalla det, rätande vind. Efter denna procedur upphör han att röka för en timma eller såder vid pass, för att under tiden äta kallmat och ägg, hvarefter han börjar med affärerna. KL 11 kommer en regulier orientalisk frukost, och efter denna en siesta. Då han vaknar är hans första tanke att ropa på en cigarr och omedelbarligen uppvaktas han af en gosse bärande femhundra cigarrer i ena handen och en tänd kinesisk fidibus i den andra. Sedan han klädt sig för aftonen går han ut, utan hatt att betäcka sitt tättklippta hufvud, för att taga en promenad i ofvan omnämnda park. Hit begifva sig äfven damerna för att taga en promenad, i urringade klädningar och en högst omsorgsfullt arbetad härklädsel. IIvarje herre är åtföljd af sin betjent med fidibusen alltid brinnande. Vid sin iterkomst förtär vår typiske bataviabo orangebitters, Kirsch-Wasser eller andra saker af samma sort, röker en ytterligare cigarr emeljan denna förfriskning och middagen, äter bastant, dricker betydligt med kaffe, följer damerna till salongen och röker sedan likt en nppfriskad jätte till midnatt. Högst egendomligt är polissystemet i Baavia. I hvarje campong eller qvarter; bebodt if de olika nationaliteterna — utom de relan nämnda finnes malayska och arabiska sampongs — väljes den inflytelserikaste med)orgaren till hufvudman för sitt distrikt och ir ansvarig för lugnet och ordningen derstä