Göteborgsposten – 8 september 1864, sida 1

en patient, som bodde i ett af de få hus, som voro belägna nära vägen till Stora Wennock — hus, i hvilka man dagligen hade nöjet att se den välbekanta jeravägsomnibusen passera fram och tillbaka. Emellertid for vagnen långsammare, sedan den vändt kring hörnet, och skjutsgossen, som såg obeslutsamt fram och tillbaka, vände sig om på hästen, der han satt, och sade till betjenten på kuskbocken, en man med stadgadt och respekt abelt utseende, som var lika djupt sorgklädd som sin fru: — Hvartåt skall jag vända? Betjeoten kunde ej svara härpå. Han såg upp och nedåt gatan, hvarigenom insen upplysning vanns, då han fick se helt nära sig Röda Lejonets svängande skylt. Öer är ett värdshus. Det är bäst, att ni frågar der. Postiljonen lät vagnen hålla utanför värdshusdörren. Mrs Fitch, som händelsevis stod i den, kom ut, men den gamla frun, som hastigt släppt ned det främsta vagnsfönstret, sade skarpt till betjenten: — Hvad står på, Thoms? Hvarför håller ni här? j Thoms vinde sig om och förde handen till hatten. i — Postiljonen vet inte vägen, mylady. Det är väl bäst, att vi fråga efter den här på värdshuset. (Forts.)