Göteborgsposten – 7 september 1864, sida 2

t ArcWWA— —— — —— — — — yttrade icke detta. Han trodde icke, att Stephen Grey var den skyldige. — Det var i synnerhet rörande karlen, som ni såg på trappan, som jag ville fråga er, sade han nu. Det är den punkt, som man borde sökt utbreda. — Jag såg ingen karl på trappan, sade må Carlton. Jag tyckte, att jag såg ett ansigte der, det är sannt; men jag har kommit till den slutsatsen, att mina ögon förvillades af månskenet. — Vill ni svära på att ingen karl var der? — Nej, det skulle jag ej ha lust att göra. Men icke destomindre är det min bestämda öfvertygelse, att der ej fans någon karl eller något ansigte; jag tror, att jag såg miste. Inspektoren lyfte fingret och skakade det, för att ge eftertryck åt sina ord. — Lita på, att der var en karl, och att den karlen är den, som förgiftade drycken. Jag vet — jag vet hvad ni vill säga — att drycken luktade af gift, när den kom, såsom ni intygat, men det betyder ingenting. Det tyckes I vara en vigtig punkt nog, men jag har genomgätt sakens alla sidor grundligt, och jag har besegrat den. Jag fäster icke den ringaste vigt vid den. — Tror ni, att jag intygat en osanning? frågade mi Carlton. — Nej visst inte, svarade inspektoren fullkomlig lugnt. Ni har naturligtvis bemödat er om att uppgifv: fakta riktigt och att sprida så mycket ljus öfver dem son i möjligt. Men jag vet huru litet man kan tro sin nästa I