Göteborgsposten – 7 september 1864, sida 2

Hslanda mig in i saken, blott derför att man trodde, att nrs Craus sagt, att några hennes vänner rådt henno att ådfräåga mig som läkare. Har ni icke funnit att någon rekommenderat er? — Nej, det har jag icke. Jag hur skrifvit till alla vänner och bekanta, jag har i London, och frågat dem, om le tillstyrkt nägot fruntimmer att vända sig till mig, men jag blef ej klokare derigenom. Ingen af dem kände någon mrs Crane. i — Jag tror, att det är långtifrån afgjordt, att hon hette Crane. — Det tror jag också. Icke heller är det afgjordt, att den andra hette Smith. I hela saken är ingenting säkert utom dödsfallet, men det är tyvärr sakert. — Hvad är er förmodan, mr Carlton? frågade inspektoren förtroligt. Er enskilta tanke, menar jag. — Om hvad? — Om dödsorsaken. Naturligtvis veta vi ju alla, att fruntimrets död vållades af sömndrycken, fortfor han hastigt, men jag menar, om giftet, som blandades i drycken. Hvem slog det i? — Min förmodan är — men det är obehagligt att tillstå det för er till och med — att det blandades i af Stephen Grey, utan att han märkte det. Jag kan omöjligt draga någon annan slutsats, och jag kan icke inse, huru tankarna kunna vara delade härom. Inspektoren skakade på hufvudet, som öm han hyste en annan åsigt i denna fråga än mr Carlton, men han