Göteborgsposten – 7 september 1864, sida 2

— De skaffade sig ju aldrig reda på den mrs Smith, som kom och tog bort barnet; de upptäckte ju icke det ringaste rörande henne. — Det är visst sant, sade mr Carlton. Men de gingo till omkring hundrade fruar Smith i London utan ati inna den rätta. Och de kommo till den slutsatsen, att hon icke hette Smith utan tagit detta namn enkom för besöket här. — Det var dock det namn, som den sjuka frun skref utanpå brefvet till henne samma afton hon kom, sade polistjenstemannen med en nick, som tycktes säga, att han väl studerat saken. — Men det kan ha varit till följd af en förut uppgjord plan. En sak tycks vara obestridlig, och det är, att damen kom med den föresatsen att dölja hvem hon var. För min del är jag böjd att tro, att hon icke kom från London, och att qvinnan Smith — om hon hette Smith — icke kom från London. Jag tror, att allt, som de sade och gjorde här, afsåg att vilseleda oss. Mr Carlton stödde armbågen på det smala bordet eller disken, som gick längs väggen, då han sade detta, och han lutade sig litet och ritade med ändan af sin paraply på golfvet. Inspektoren, som både af natur och af vane vår uppmärksam, förvånades öfver den plötsliga förändrin gen i håns ansigtsuttryck. Det var som om han darrat — Det är den obehagligaste sak jag någonsin haf att göra med, sade han i det han såg ini polistjensteman nens ögon, och jag Hoppas af allt hjerta, att jag aldrig måtte få lära känna en annan sådan. Folk envisades at