Splt1 7t IHLARIIGL IASLC III. III. T CUHGACPTIA, österrikare och fransmän, räcka hvarandra handen och försonas, och en ballett slutar krigsepisoden och pjesen. Det är ett sceniskt samelsurium, men opposition emot den inre regimen, och anses derföre komma att gifva tulla hus i en lång tid bortåtFrån krigsskådeplatsen i Amerika har under senaste tiden mycket talats om Alabamas förnämsta stad Mobile; några ord om denna stad torde derföre ej sakna ett allmännare intresse. År 1702, 17 år före Neworleans anläggning, begaf sig fransmannen Bienville med ön Dauphin till utgångspunkt, upp i den ofvanför ön belägna hafsviken och uppförde fästet SaintLouis der hvarest Hundfloden utfaller. Men alldenstund vattnet vid flodtiderna ofta öfversvämmade de kring fästet anlagda bostäderna, beslöt Bienville år 1711 att begifva sig ännu högre upp, till vikens nordligaste punkt vid utloppet af Mobilefloden. Man uppförde der, till en början at trä, sedermera af tegel, ett nytt fäste kalladt fort Conde och under skydd at detta uppfördes hus, hvilka blefvo kärnan för den närvarande staden, hvilken de franska kolonisterna benämnde la Mobile. Fördraget i i Paris 1763 beröfvade fransmännen denna besittning, hvilken öfvergick i engelsmännens händer, derefter i Spaniens och slutligen i amerikanarnes, under hvilka Mobile blef förnämsta staden i staten Alabama, hvars politiska hufvudstad likväl är Montgomery. Oakttadt dessa förändringar har dock den fransyska karakteren lika litet blifvit utplånad från Mobiles stränder som från Mississippis. Mer än en alabamabo talar ännu franska, helt stolt öfver att hans förfäder härstämma från la belle France. Mobile blef af vigt i samma mån som bomullshandeln utvidgade sig. Efter Neworleans var Mobile den förnämsta orten för Förenta staternas bomullsexport. Fyra millioner balar inoch aflastades på dess kajer från 1848 till 1849. Dessa operationer utfördes med tillhjelp af flata båtar, ty stora tartyg draga för mycket vatten för att ingå längst in i viken. Häruti ligger det största hiodret för en flotta, som vill intaga Mobile. År 1845 räknade Mobile blott 12,000 innevånare. År 1850 hade antalet redan stigit till 20,000 och 10 år senare utgjorde befolkningen 30,000 personer. Denna hastiga tillväxt i befolkningen, hvilken eljest vanligen icke eger rum i söderns städer, förklaras icke blott af bomullshandelns omsång utan älven deraf, att staden blifvit sundare. Den egde nemligen fordom ett temligen dåligt rykte för osundhet. Tropiska febrar och andra sjukdomar härjade temligen ofta den gamla franska kolonien. Sedan år 1845 har man emellertid förbättrat detta förhållande, isynnerhet på nordsidan, hvarest sockerrörsplanteringarne, hvilka alltid utveckla mer eller mindre törderfliga miasmor, blifvit ersatta af bomullsplantager hvilka ej medföra faror för menniskan. sm — .2 mM pd — Vi skola ej upprepa de detaljer, som redan äro bekanta angående nordstaternas angrepp mot Mobile. Vi vilja bott säga att staden sjelf intet hade att frukta af fort Gaines intagande. Detta fäste försvarade visserligen inloppet till viken, men detta försvarades dessutom af fort Morgan, som redan vid secessionisternas intagande af detsamma räknade 136 kanoner. Befälhafvaren för nordstaternas flotta vid Mobile, kontreamiral Farragut, är en af dessa gamla sjöbjörnar från Connecticut, sådana som Nya England alltid eger eller i farans dagar kan frambringa. Han har redan intagit NewOrleans och mera än Grant bidragit till Vicksburgs intagande. Den 5 Aug. trängde han modigt in i den trånga kanal, som skyddas af torts Morgan och Gaines. Han lemnade der på hafsbotten en af sina monitorer, men han passerade med resten af sin eskader, slog den konfedererade flottan och tog den sientlige amiralen tillfånga. Kort derefter blef fort Gaines uppgitvet, till följe af kommendantens förräderi, såsom det påstås, och Farragut skall nu förmodligen söka att taga det vida fruktansvärdare fort Morgan. I händelse af framgång skola nordstaterna ha lyckats hindra den betydliga och för södern så vigtiga handel, hvilken trots blokaden drefs mellan Mobile och Antillerna samt Europa. Men huru djerf Farragut än är, skall dock han, som at sina landsmän kallas den gamle Salamandern, icke våga att framtränga i den låga, grunda, trånga och väl försvarade farleden till Mobile. Dessutom vet nordstatsamiralen rätt väl, att hans skepp ej skulle finna nog djupt vatten, för att intränga så långt, att han skulle kunna bombardera Mobile. Från Hundflodens utlopp och ända fram till Mobile ha nemligen sandbankar bildat sig, hvilka göra den enda möjliga seglationsleden blott 8 fot djup. Knappt nog skola några Mississippifarkoster, hvilka Farragut förvandlat till kanonbåtar och hvilka han räknar bland sin flotta, kunna med sin bestyckning tränga jn i danna kanal —nl nu nnnmjinxCC——— 2 er — — 2— — — T— —7 — ——— — — — —— — — — — —