Göteborgsposten – 5 september 1864, sida 2

Slien, hvilket förslag understöddes af alla de neutrala makterna, som kraftigt uppmanade Danmark att gå in derpå. Inom regeringen rådde stridiga åsigter om riktigheten deraf, och enighet uppnåddes endast derigenom, att man tog det som ett ultimatum. Men från den stunden märkte han, att i inflytelserika kretsar en storm bröt ut mot ministeren; der se vi, att de vilja Eiderpolitiken, sade man. Ungefär samtidigt inträffade danske gesandten i Petersburg, baron Plessen. Han töredrog ett Slesvigholstein i personalunion och framställde, att det kunde sås, om vi ville energiskt inslå denna väg. Derigenom framkallade baron Plessen en ministerkris. Tal. bekla gade denne mans för öfrigt öppna handlingssätt, ty derigenom blef det tvifvelaktigt, om vi icke gjorde bäst i att sluta oss till den östra uppfattningen, och detta försvagade den möjliga förhoppningen om anslutning från Frankrike. Det framgår häraf, att konung Christian velat personalunionen ... Riksrådet upplöstes äfven utan de sedvanliga lesveropen till konungen. Hr A. Hage framhöll med anledning af Monrads tal, att den så mycket omordade onde anden således verkligen fanns på mycket höga ställen. Det var, menade han, denna brist på god dansk anda, som var Danmarks olycka. Tyska stämningar och tyska intressen smögo omkring och kommo till uttryck gentemot den talrikare men svagare danska nationaliteten.