Göteborgsposten – 5 september 1864, sida 1

elning sker å Annonskoatoret, i Bonniers bokhanhos J. Johansson, N:o 37 å Fattighusgatan, hos C ; å hvilka samtliga ställen jemval lösnummer forsa GÖTEBORG, D. F. BONNIERS BOKTRYCKERI. — Ä — — — — i nämnde härader, jemväl beträflande egodelningsrättsärenden. De svensk-norska frivilliga. Med anledning af några i Handelstidningen förekommande anmärkningar om det sätt, hvarpå danska regeringen beter sig mot de permitterade svensk-norska srivilliga, meddelar i danska Dagbladet en insändare följande faktiska upplysningar: Ilvarje hemvändande svensk och norsk frivillig, hvilken tjenat som underofficer i danska armeen eller blott upptagits i densamma, erhåller enl. krigsministeriets ordre genom centraldepoten i Köpenhamn af mllittärstatens medel 7 rdr danskt eller 14 rdr sv. rmt utbetalta i respenningar till hemmet, och dessutom om han saknar civila kläder, en klädesrock, byxor af ylletyg och en mössa, naturligtvis begagnade, men i godt stånd. Hemvändande svenska och norska frivilliga, hvilka tjent som menige man, erhålla genom bemälte centraldepot, enligt ofvannämnda ministeriela ordre, efter omständigheterna 6 rdr och 5 rdr danskt eller 12 rdr och 10 rdr sv. rmt utbetalta i respenningar, samt, om de sakna kläder, dessutom klädeströja, byxor och mössa, äfvenledes begagnade. Detta är, hvad som från danska staters sida göres för de svenska och norska frivilliga. Hvad som göres för dem af den fond, som från svensk sida bildats i Köpenhamn och här är representerad af hr löjtn. Möller, är mig obekant. Men det vill tyckas som att de hvarken behöfva gå nakna eller tigga sig fram för att komma till Göteborg, om de blott vilja hushålla med de penningar staten gifver dem. Det understöd, danska regeringen sålunda lemnar åt de utblottade frivilliga, kan visserligen förslå åt dem, som bo i södra Sverige, men så är det icke med dem, som ha sitt hem i mellersta eller norra delen, och danska regeringen borde erinra sig, att det måste anses kränkande för henne, att bortskicka män itrån sig, som stått redo att för Danmark utgjuta sitt blod, så, att de, då de komma till svensk stad, de stå alldeles utblottade och utan medel att komma vidare. Alla bekostade de, dels sjelfva, dels genom komitåbidrag sin resa till Köpenhamn, der flera fingo uppehålla sig i många dagar med egna styfrar, innan de erhöllo anställning. Den summa af 12 rdr, det högsta, som en menig frivillig nu erhåller, räcker nätt och jemnt till för ett mål mat i Köpenhamn, ångbåtsbiljett till Göteborg och mat ombord, jemte föda för en dag härstädes. Men hvem skall bekosta den vidare befordringen inåt landet? Det har nu i några dagar varit smärtsamt att se, huru unga män. hvilkas utseende talat om stadga och ordentlighet, måst gå omkring härstädes och betla om understöd till mat och vidare fortkomst, eller trängas å jernvägen vid bantågens afgång, för att få komma gratis med, otta utan framgång, stundom genom välvilliga samman: skott af öfriga passagerare. Prinsen af Wales med gemål väntas till Stockholm omkring d 9 d:s. Konung Oscars t. d. våning å slottet iordningställes för deras mottagande. De höga resande skulle d. 1 eller 2 d:s embarkera i Leith å kongl. ångfartyget Osborne, fördt af kapt. H. K. Bo, wer, och eskorteras på resan till Östersjön af skruffregatten Aurora, kapt. Mac Clintock, samt örlogsångarne Medusa, kapt. J. H. Allard, och Salamis, kapt. F. G. Suttie. — Svenska kronoångsfartyget Valkyrian utrustas för att vid de furstliga personernas ankomst utgå till skärgården för att deritrån införa dem till hufvudstaden. Ryske tronföljaren, storfurst Nicolaus Alexandrowitsch, anlände till Köpenhamn med talrik svit i torsdags eftermiddag kl. 4 (sam tidigt som riksrådet atslöts!) ombord på lustyachten Standard, som gick till ankar å inre redden. Så snart ångaren kommit inom batteriet Tre Kronor, begat sig ryske ministern, baron Nicolay, ut till fartyget. Kort efter det ministern kommit ombord och yachten kastat ankar, begaf sig h. kejserl. höghet, beledsagad af ministern och svit, i land i en af ryska örlogsmatroser rodd slup, och åkte vidare från Toldboden i ryske ministerns ekipage till gesandtskapshotellet, der h. kejserl. höghet skall bo under sitt vistande i Köpenhamn. På aftonen besökte storfursten Tivoli. Det hade bestämts att en rysk nationalsång skulle spelas upp vid hans ankomst till konsertsalen, men h. kejserl. höghet kom alldeles icke dit, utan passerade blott der förbi ett par gånger. En nyck af det osta ironiska odet ville, att just då han passerade törsta gången förbi, C. Lumbyes vackra Grundlags