Göteborgsposten – 5 september 1864, sida 1

Kongl. Budskapets uttryck, der det heter, att man ät denna institution vill gifva en sädan styrka att den i framtiden må kunna uppbära Rikets hela konstitutionella utveckling, komma att ganska lätt väcka farhågan om en uppgjord plan att framdeles afskaffa så väl Danska Riksdagen som Slesvigs Provincial-ständer, för att åt Riksrådet uppdraga hela representationen för dessa begge delar af Danska Monarkien. I och med detsamma vore inkorporationen fullbordad. Det är icke från vår sida som något motstånd mot grundsatsen af ett sådant steg skulle ega rum; men vi äro angelägna att konstatera att vi aldrig gifvit något råd i denna syftning. Hvilken än den tydning må vara, som man vill gifva åt de förbindelser hvilka Danmark iklädde sig år 1852, finnes likväl en punkt, med afseende hvarå de äro alltför tydligt och klart uttryckta för att gifva anledning till tvist, och detta är just den punkt, som rörer förbindelsen att icke inkorporera Slesvig. Med afseende härå äro de af Danmark gifna försäkringar fullt bestämda, — ätminstone hafva vi alltid så ansett dem, och häraf följer naturligtvis att vi aldrig kunnat gifva Danmark det råd att afskudda sig dem. Vi förstå fullkomligt att Helstaten blifvit en omöjlighet, och vi hafva alltid tänkt och sagt att det är Tysklands och de Holsteinska Ständernas skuld om de försök som i denna rikining varit gjorda icke kunnat vinna bestånd; men sammu skäl förefinnas icke att förklara åtgärder, hvilka, uti en af Danska Regeringen sjelf påpekad utveckling, skulle blifva liktydiga med en inkorporation. Jag har icke bordt undanhålla Tit. dessa anmärkningar, hvaraf jag dock icke åt Eder uppdrager att åt Danska Regeringen göra ett meddelande, under det Tit. icke bör för denna Regering fördölja det intryck som denna åtgärd härstädes frambragt. Häraf bevisas ytterligare svårigheten att fastställa en solidaritet i grundsatser och intressen med en Makt som, från ena stunden till den andra, kan förrycka ställningen, och sålunda frambringa en helt annan, än den som med vår kännedom och vårt bifall var bestående. Jag kan bedraga mig, men jag bör säga att jag förutser det anmärkningar i samma syftning, och kanske ännu allvarsammare, komma att till Danmark framställas; ej allenast från de Makter, hos hvilka man kan antaga en på förhand fattad föresats att ogilla allt hvad dess Regering företager, men äfven från de Makter som hysa för detta land ett verkligt intresse, och hvilka, lika med oss, icke skulle begära någonting heldre än att kunna vara Danmark till nytta.