Göteborgsposten – 3 september 1864, sida 1

testenar vid Gamle Port. — Svångbron vid Stora Bommen. Krigets blodröda fackla är, åtminstone för någon tid, släckt, de strömmar af blod som flutit ha redan insupits af allas vår moder jorden och derute på de ödsliga hedarne vaggar ljungblomman melankoliskt för höststormarne, som tjuta kring mången tapper krigares graf. Diplomaterna ha nu tagit saken om hand och utgjuta i sin ordning strömmar af — bläck, för att släcka tvedrägtslågan mellan Dana och Germania. Från Danmarks fagra bygder, från det alltid lika Åmorsome Kiöbenhavn-, återvända nu i skaror svenska och norska frivilliga till sina resp. hemorter. Våra gator ha under veckans lopp hvimlat af individer iförda de betecknande ljusblå underplaggen och med den danska nationalkokarden på mössan. Många af dem se rätt ståtliga och martialiska ut, och man tycker sig liksom se på dem att de luktat krutröken på närmare och mera riskabelt håll än hvad som kommer ifråga på en exercisplats eller vid en fältmanöver. Emellertid torde säkerligen flertalet vara rätt belåtna med att helskinnade åter ha beträdt Sve riges fredliga jord der vi måge hoppas att de hvar i sin stad må kunna återgå till sina förra eller andra sysselsättningar och icke försjunka i det farligaste och mest förnedrande at alla tillstånd — sysslolöshetens. Ätven andra skaror ha bidragit till att gifva lif åt promenaderna, att fylla hotellerna och restaurationslokalerna. Det är de från alla kanter tillströmmande badgästerna, hvilka rentvagna och uppkryade återvända till familjelitvets, för mången kanske nog tråkiga, enahanda. Amor, den tjufpojken, betraktar med skadeglädje sitt tömda pilkoger och hvässer spetsarne på nya projektiler till vintersäsongens kampanjer. Mången förut sprittande och glad tärna och dito ungersven, vandrar nu melankolisk och suckande omkring, tänkande på föremålet och de saliga stunderna i Marstrand, Strömstad etc., då man fick försjunka i hvarandras åskådan, vid ett muntert segelparti gungande på vågen, eller också fick hvirfla sram i valens yrande ringar med den dyrkade så nära sig, som våra, i vissa afseenden så toleranta sällskapslagar tilläta det. Följden af alltsammans blir kanhända längre tram på hösten åtskilliga af dessa små intressanta biljetter, inneslutande svart på hvitt på att den eller den af våra bekanta ändtligen funnit en lämplig följeslagerska genom lifvet. Tillfölje deraf, att numera åtskilliga af stadens familjer återvändt till sina hem, och ätven tilltölje af otvanantydda ström af resande, erbjöd Trädgårdsföreningen i torsdags atton en särdeles liflig anblick. Otverallt, i alla gångar, i alla bersåer, vid alla bord sutto, stodo och promenerade individer at båda könen. Också var det den omtyckta och med rätta beprisade skarpskytte-musikkåren som då gaf en konsert till förmån för sin kassa. Inkonisten af den frivilliga afgiften var icke obetydlig, och belåtenheten med de utförda styckena liflig och allmän. Man kan också icke annat än verkligen beundra den färdighet och goda musikaliska uppfattning, som så fördelaktigt utmärkte aftonens prestationer, och hvilka lika mycket hedra medlemmarne sjelfva, som dem, hvilka ledt deras öfningar. Den vackra parken var till en del eklärerad med marechaller, hvilket bidrog till att förhöja effekten af det hela. Måhända skall nu, sedan isen en gång är bruten, vissa nog konservativa åsigter rörande de offentliga nöjena i denna luswgård så småningom försvinna, ja, hvem vet! kauske kunna vi snart nog komma att upp