Göteborgsposten – 2 september 1864, sida 2

gande den ut och in. IIannah och Evan, dessa besvärliga myndigheter inomhus, voro ej närvarande, så att de kunde ufbryta hans akning och örsila upp honom. Derför njöt han af den så länge han ville, hvisslande en populär melodi och riktande sina ögon mot staden. — Hör, ropade han till en af sina bekanta, eu slagtarpojke, som gick förbi pa hemvägen fran sill dagsarbete, vet du hvarför täget kommer så sent i qväll? — Hvad för ett tåg? fragade den unge slagtaren, i i det hun stannade och stirrade på Ben. Sju-taget till Stora Wennock. Det borde ha kommit för öfver en timma sen. — Det har det också gjort, sade pojken. — Det har det inte, svarade Ben. Hvem säger at! det kommit? Det säger jag. Jag hur med mina egna ögon sett omnibusen komma. Den är nu på atervägen för att förs fvik till nio-täget. Detta var ett obestridligt bevis i Bens tanka. Har skuttade bort till porten och störtade in, utan att ha tagit afsked med sin vän. — Vet ni, att tåget är kommet; det är kommet för in. — Det är det visst inte, skrek Hannah. — Jomen är det så. Bill Jupp har sagt det till mig Han har sett omnibusen komma tillbaka med sina egn: ögon. — Då ha de blifvit hindrade på något sätt, och de komma inte i qväll. länge