Göteborgsposten – 2 september 1864, sida 2

Dermed voro domestikerna ganska belåtna. De skulle då ha hela qvällen ledig. — Lät oss äta qvällsvard, sade Sahra, den nya piga, som Hannah engagerat i öfverensstämmelse med sin husbondes skriftliga befallning. — Men vet ni, att det är ett annat tåg. Bill Jupp sa att han såg omnibusen gå tillbaka efter det. — Det kommer inte från det hållet, din dumbom, rättade Hannah. Hvad jag har haft besvär med att duka deras tebord och framsätta tillbehöret i matsalen, och allt för ingenting! tillade hon vresigt. Naturligtvis var den omständigheten, att herrn och frun icke kommit hem till tå eller qvällsvard endast en anledning mer för tjenstefolket att njuta af sin måltid. Och detta gjorde de af allt hjerta, sittande vid ett välförsedt bord, hvarvid mera glam rådde än som är precist nödvändigt för matsmältningen, när en högljudd ringning väckte dem ur deras säkerhet. — Bevars! utropade Hannah. Tänk om det är de, när allt kommer omkring! Hvad i all verlden — gå, Evan, och öppna dörren! Sitt inte der och stirra som ett stucket svin! I öfverensstämmelse med denna höfliga anmodan sprang Evan ut i förstugan. Hon öppnade förstugudörren med en svängning storartad nog för att släppa in en hertig, och fann framför sig blott en qvinna, som bar ett paket. (Forts.)