Göteborgsposten – 31 augusti 1864, sida 3

sitt hogqvarter Mal ÅU141 UÅ —2—— Från Utlandet. Presidentvals-kampanjen i Amerika. Det är på tiden att hålla våra läsare au courant med de senaste och vigtigaste vexlingarne i denna kampanj, som skall slutas den 1 nästk. November, isynnerhet som deraf mycket kommer att bero i afseende på det långvariga krigets ytterligare fortsättande eller afbrytande genom stillestånd och derpå följande fredlig öfverenskommelse. Den amerikanska frågans gestaltning är af stor inverkan på hela vår verldsdels öde, och det är deriöre ej underligt, att blickarne med allt större uppmärksamhet nu riktas åt Vestern, för att följa de timande tilldragelserna derstädes. Det är af allom kändt, att alltsedan antagandet af 1788 års konstitution, hvilken organiserade den amerikanska unionen, folket hvart fjerde år företagit val af en president för den stora transatlantieka republiken, och att man först år 1856 började märka faran at dessa alltför tätt återkommande val, hvilka ej tilläto passionerna att lägga sig och städse hotade att gifva dem förevänning eller tillfälle till utbrott. Sålunda förklarade år 1856 Södern högt, att om Fremont blef vald i stället för Buchanan, skulle slafstaterna skilja sig från Norden. Harmset öfver att ha synts ge vika för dylika hotelser och uppeggadt af några ärelystna, beslöt Norden att taga revanche vid det följande valet år 1860, som helt visst blef det vigtigaste af alla. Lincolns utnämning tycktes rättvisa Söderns klagomål; Norden var hämnadt i sin egenkärlek och hade tillryckt sig hela makten; men unionen var upplöst. Buchanan hade varit Förenta Staternas siste president, Lincoln var endast Nordens president. Valet i november innevarande år skall isynnerhet hafva inverkan på de omedelbara följder, som kunna uppstå för hela verlden af Söderns erkännande eller icke-erkännande at Norden och de nuvarande antagonisternas vänliga eller fientliga förhållande till hvarandra. Sålänge Lincoln qvarstår vid makten, skall det borgerliga kriget fortfara att rasa, om ej Nordinnevånarne skulle göra uppror, hvilket är töga troligt. Sedan 1861 har Lincoln varit trogen sitt program. Union till hvad pris som helst, utan slafveri, om det är möjligt, och med slafveri, om så måste vara. Oupphörligt slagen, men aldrig modlös, tror Lincoln ännu att Unionen kan bli återställd. Men då Lincoln valdes år 1860 af Chi cago-konventet, skedde det i den mening, att han hörde till den åsigt, som är emot de sunktionerande presidenternas återval. Konstitutionen reser i sjelfva verket ej något binder för den högste embetsmannens återväljande. Men amerikanarne begagna sig allt mindre och mindre af denna rättighet till omval, och de ha sedan 1837 hvart fjerde år ombytt president. Deras store män, Washington, Jefferson, Madison, Monroe, Jackson, cch detta ändå i republikens början, kunde endast tvenne perioder utöfva presidentskapet. Lincoln har icke desto mindre emottagit Baltimore-konventets förberedande kandidatval. Han är, tillika med den af Clevelands-konventet valde general Fremont, en af de båda redan kända kandidaterna. Den tredje skall föreslås af Chicagokonventet, hvilket skulle sammanträda såsom i måndags, d. 29 aug. Vi meddelade i går att i New-York hållits ett af 100,000 personer besökt meeting, hvarå uttalades den önskan att Chicagokonventet måtte till sin kandidat vid presidentvalet utse general Mac Clellan. Mac Clellan kommer äfven enligt all sannolikhet att bli Chicagokonventets kandidat. Valkampen skall derföre troligen komma att stånda mellan endast dessa trenne kandidater; ty vi kunna ej förmoda, att det konvent, som man säger skall samlas i Buffalo d. 22 sept., kommer att hålla ett enda sammanträde eller blir sammansatt af ett tillräck ligt stort antal delegerade, för att utöfva nå. got inflytande. Detta Buffalo-konvent skulle ha för ändamål att förstöra, hvad Baltimore: konventet beslutat, nemligen Lincolns kandi datur. Q:alfva Nnresidentvalen skola som sagdt