Göteborgsposten – 31 augusti 1864, sida 2

Danmark. En betydelsefull faktor i sakernas närvarande ställning är den hållning, som befolkningen i den danskt sinnade delen af Slesvig intager. Bref derifrån säga, att valla nu hoppas på en omröstning, emedan det synes dem otroligt, att de utan en sådan skola öfverlemnas till Danmarks fiender. Man vet, att Frankrike alltid önskat en omröstning och att tyskarne sjelfva många gånger begärt företagandet at en sådan. Men nuidet rätta ögonblicket har underrättelsen om det otroliga (denna förtärliga fredsbasis) uppväckt de likgiltiga och vacklande ur deras dvala. Sjelfva de tyska innevånarne härstädes äro ej vid godt mod, och man hör från dem besynnerliga yttranden, såsom: det hade vi likväl icke väntat — så var det icke menadto. 8. v. Man hade verkligen väntat något helt annat: lättnad i alla skattebördor och frihet att göra och låta etter behag, och nu i dess ställe sannolikt en ofantlig krigsskatt samt preussisk milivärdespotism! Då det redan au låter så, innan skattetryckningen verkligen börjat kännas, hvad skall då ljudet i skällan bli, då skatterna verkligen komma att påläggas och, ännu mera, då de skola utkräfvas? Läsaren torde ännu ha i friskt minne sedan 1848, huru de slesvigska prester, som då anslöto sig till upproret och bröto sin ed till danska kronan, skriade ofver den orättvisa, som vederfors dem, då freden atslöts, och de bletvo, för upproriskt beteende, skiljda från sina platser. De afgåfvo då en förklaring, hvari sades att genom de vidtagna åtgärderna kränkas församlingarne på det gröfsta i sina heligaste rättigheter och sitt dyrbaraste goda, skiljas prester och lärare lagstridigt och med våld från sina embeten samt insättas andra i deras ställe, bli Guds hus öde, stängas skolorna och öfverlemnas ungdomen åt förvillelse. Dessa ord kunna nu tillämpas på beteendet mot de danska presterna i samma hertigdöme, och med vida mera skäl. Alla de danskt sinnade presterna äro afsatta och hafva följts af slesvigholsteinskt eller stortyskt sinnade. I hela Nordslesvig stå derföre nu församlingarne fientliga mot sina prester, och att häraf inga goda töljder skola komma, är naturligt. Bref från Slesvig berätta nu åtskilliga i sammanhang härmed stående tilldragelser, hvilka förtjena att påaktas. Då den nyutnämnde presten i en socken vid namn Felsted skulle hålla sin tillträdespredikan, infunno sig i kyrkan endast några så åhörare, tyskar och nyfikna. Församlingsboarne hade först tänkt, atti massa infinna sig i kyrkan och derefter, så snart presten bestigit predikstolen, plötsligt lemna kyrkan. Planen kom dock ej till verkställighet. Presten i en annan by kom en dag åkande till Felsteds prestgård, för att besöka sin själsfrände och embetsbroder och trågade: Är presten hemma? En tillstädesvarande tjenstpiga svarade genast: Nej, vår prest är icke hemma, han har rest till Zrö. — Jag menar den nya presten. — Det vet jag icke. Socknens representanter sade genast första dagen till den nye presten, att han ej kunde vänta att bli med välvilja emottagen, eftersom han kom för att undantränga en man, som de aktat och älskat i 14 år och hvilken skiljts derifrån endast derföre att han gjort sin pligt. Från byn Ullerup berättas följande historia: Den nye presten, Lange, talade med kyrkovärden, som sade till honom: Ja, inte ltår ni det för godt här i socknen, ty vi ha ig l t t blott 2 hemmatyskar. Presten kände sig orolig och frågade, om han kunde bo säker i prestgården. Man svarade: ÅAÅhjo, det är min själ ingen, som bryr sig om er. Vi ha anfört dessa berättelser som vittnesbörd om den stämning, hvilken nu är förherrskande i Nordslesvig. Ändtligen kan man då hoppas, att en nå. gorlunda beqväm telegramvexling med konti nenten skall åter inträda. Med tillhjelp af bå tar skall naml ufvaxlino af talerrammer äfvar