ett åskslag. Om ni visste hur detta strider mot de grundsatser, i hvilka hon blifvit uppfostrad. — Ja, derom är jag öfvertygad, sade han. Det är, fruktar jag, ett olyckligt och säkerligen ett oklokt steg som hon tagit. — Hur har man fått veta det? sade Jane hållande handen för ögonen. — Det kan jag icke svara på, sade han. Ett har jag hört, och det är, att mr Carltons häst blifvit ledd hem igen denna morgon, -— Hans häst? — Han körde er syster till Lichford, har jag hört, för att följa med tåget derifrån. Jag mötte honom i går qväll, när jag kom härifrån; han var nära Blister Lane och höll på utt rida dit, och jag undrade hvilken patient han kunde ha åt det hållet, som föranledde honom att åka dit så sent. Jag anade icke hvad för slags färd han begaf sig på, eller att han väntade på miss Laura Chesney. Jag såg också henne; bon måste då ha varit på väg till honom. Jane såg upp. — Ni såg henne, mr Grey, och ni hejdade henne icke! (Forts.)