Göteborgsposten – 31 augusti 1864, sida 1

ned, observerade han, att en af de två smutsbetäckta fötter, hon höll framför elden, var utan sko. — IIvar är din sko, Laura? — Den är borta. — Borta! — Den föll af någonstädes på vägen, medan vi gingo. Ack, nvad vi haft otur i allt! — Föll af på vägeu! upprepade mr Carlton. Men, kära Laura, hvarför sade du icke det? Vi kunde ha funnit den; karlen hade ju lyktan. — Jag var rädd för att stanna, rädd för att vi ej skulle komma i tid för tåget. Och jag tror dessutom icke, att jag märkte, när jag tappade den; smutsen gick upp till anklarne. Detta var verkligen en otreflig belägenhet, och den stackars Laura skälfde och suckade, medan de väntade på midnattståget. Unga läsarinna, försök aldrig en dylik flykt, ty i det fallet kunna samma bryderier och förtretligheter vederfaras dig. XIX. Ny rang och ståt. Jane Chesneys belägenhet var mycket pinsam. Hon ej blott sörjde — ja, jag kan säga, kände fasa vid tanken på det steg, som Laura tagit, utan hon plågades äfven af ovissheten om hvad hon sjelf borde göra. Hon kunde ej