Göteborgsposten – 30 augusti 1864, sida 3

(Insändt). Ytterligare något om negativa jernvägar. I N:o 192 af Göteborgs-Posten för d. 20 d:s lästes en artikel, reproducerad ur Nerikes Nya Allehanda, om negativa jernvägar. Vid läsningen af denna rubrik kom Insänd. ihåg en anekdot, som för längesedan berättades från Akademien i Upsala. I en tentamen förekommo der, berättades det, följande frågor och svar: Huru indelar man gärdesgårdar?4 SI negativa och positiva. Hvad menar herrn med positiva och negativa gärdesgårdar? Positiva, de som stå upprätte, och negativa, de som ligga nere. Och det tyckes i sanning icke vara olämpligt, att äfven så indela jernvägar, nemligen de som stå upprätte, bära sig och ega bestånd, så att förlagsmännen förtjena och allmänheten är belåten, och de som ligga nere, då motsatsen eger rum. Om orimliga fraktpriser göra, att frakten uteblifver, så torde de i en icke aflägsen framtid blifva riktigt negativa. Hvad redan nu är sannt är, att förlagsmännen förtjena litet, och allmänheten, för hvilken jernvägarne likväl skulle vara inrättade, icke är belåten. Man har t. o. m. hört köpmän påstå, att det kostar mindre att transportera varor på axel hela 10 a 12 mil, än på statens jern vägar. Men detta vilja ej vederbörande se. Sagan berättar oss om en man, mot bvilken ingen gerna gick till strids, ty, såsom skalden säger,det fanns ej ett svärd, som bet på hans skalle af jern, och derföre nämndes han Jernhöst. Och i sanning tyckes det som vederbörande jernvägsmän så länge hafva gjort i jern, arbetat med jern, jernvägar, jernvagnar, jernskenor, m. m. d.. att deras skallar också blifvit af jern, eller åtminstone jernhaltiga, jerhårda, så att äfven de skarpaste skäl icke bita på dem. De sitta öfver sina räkenskapsböcker och hänga fast vid sina siffror, och så länge det der någorlunda går ihop, vilja de icke ta reson. Det berättas om den bekanta Penny-posten i England — om det är faktiskt, lemnar Insändaren derhän, — att då den först inrättades, bestämdes portot till 1 eller 2 shillings; men det befanns snart, att detta icke bar sig, och man var således i beråd, att antingen ännu mer förhöja portot, eller nedlägga rörelsent. Då föll det ett engelskt — arithmetiskt hufvud in: Nåväl. vi nedsätta portot till en penny. En penny!. Då måste vi ju förlora 12 gånger merk. — Men, ett försök! Vi nedsätta det till en penny. Det ligger mycken engelsk sanning i detta förhållande. Det nedsattes således till en penny, och företaget bär sig än i dag, och allmänheten ir belåten. Således befanns det, att 1 är mer än 12; men denna enkla formel ha vederbörande ännu icke yckats lösa. Vore det icke skäl uti, att några af vederbörande reste öfver till London, och lärde sig lenna lösning? — Tänk, om man vid hemkomsten unne sig föranlåten, att offra 300 hvita oxar åt Minerva?! Ialis.