Mr Carlton for hastigt uppför den sluttning, som förde till etho Rise och höll på att taga af i den biväg, der han skulle vänta, när ljudet af annalkande steg nådde hans öra. — od alton, sade mr John Grey. Det är fult väder 1 afton, Mycket, sade mr Carlton med eftertryck. Has ni varit långt borta? — Blott hos kavten Chesneys. — Hos kapten Chesney? Hvem är sjuk der? Icke kapten atmmstone, ty Jag sug honom gå förbi mitt hus för mindre än en half timma sedan. — Jag har varit der för den lilla flickans skull. Hon råkade illa ut i morse; hon föll mot ett fönster och särade sina händer. Ni har väl icke händelsevis hört i staden om carlen af Oakburn är död? Mr Carlton hade icke hört talas om earlen af Oakburn, men hau trodde att namnet var det, som han hört kapten Chesney uttala den aftonen, då coroners undersönning varit. — Hvarför frågar ni det? sade han. — Jo, jag har inte hört utt han är död, men jag tror äuda att han är det. For två dagar sedan lag han nästan utan utan hopp i nervfober, och då bref, adresserade till lord Oakburn, kommit till kapten Chesney, tror Jag man kan antaga — ja, jag anser det för alldeles af gjordt, att dödsfallet inträtfat. Jag trodde att ni möj igtvis hört det omtalas i staden. Mr Carlton visste ej hvad han skulle tänka. Han för