Göteborgsposten – 25 augusti 1864, sida 2

önskligt att Lucy ej finge veta det Laura ej var hemma; Jane hoppades att ingen annan än hon sjelf skulle observera det. Hon svarade Lucy undvikande och bad henne gå efter boken, innehållande fesagorna, som hon läst i för några timmar sedan. — Skall du icke servera th6 nu, Jane? — Nej, icke strax. Pappa är borta, och det hastar icke. Jag har litet arbete att göra färdigt innan vi dricka thå. Naturligtvis sade hon detta, i hopp, att Laura skulle komma in. Hon tog fram sin söm och fullbordade den; det var ett my cket prosaiskt arbete, neml. lagandet af ärmliningarne på kapten Chesneys skjortor. Och så förflöt tiden tills kl. slog nio. Det var tid för Lucy att lägga sig, och den lilla hade icke fått sitt the. Hvar kunde Laura vara? Jane började att förargas öfver uppskofvet, öfver ovissheten. Hon kunde icke langre uppskjuta att servera theet, och då skulle domestikerna och äfven Lucy nödvändigt få veta, att Laura var borta. Just då kom Judith in. — Hvar är miss Laura? utropade hon förvånad. Jag var inne i hennes rum för en minut sedan och fann detta på golfvet, miss. Jag kom för att lemna henne det. Det var Lauras börs, den som hon vanligen brukade. Jane trodde att den fallit ur Lauras flicka. Den var alldeles tom. Jane hade nyss sett henne arbeta en ny af grönt silke och stålperlor; kanske hade hon börjat att begagna den. — Är miss Laura borta? frågade Judith.