Göteborgsposten – 24 augusti 1864, sida 1

— Det kan jag inte säga att gör, efter hvad jag sett af honom, miss Lucy. Men jag har icke sett honom manga gånger. Laura knyckte stolt på nacken och gick ut missnöjd. Hon trodde att de kommit öfverens att yttra sig ofördelaktigt om mr Carlton; hon kunde icke tro, att de verkligen tyckte illa om honom. Dagen skred framat. Aftonposten medförde ett nytt bref till lord Oakburn, fastän lorden sjelf ej infunnit sig. De åto middag kl. fem sasom vanligt, och derefter gick kapten Chesney ut i staden för att möta omnibusen fran Stora Wennock i tanka att den möjligen medförde carlen eller underrättelser om honom. Bretvet kom sedan han gått ut, och Jane såg, att det bar Londons poststämpel. Mr John Grey, som ej kunnat komma förr, infaun sig i skymningen. Då han stod vid bordet och talade med Jane — Lucy satt i en emma framför brasan — föll händelsevis haus blick på det till earlen af Oakburn adresserade brefvet, som låg der. — Känner ni earlen? utropade han. Har tycktes komma att säga detta ofrivilligt. — Ja, vi äro slägt med honom, svarade Jane. — Då kan ni kanske säga mig hur han mår. — Förmodligen väl. Vi ha väntat honom hit hela dagen. — Väntat honom hit hela dagen! upprepade mr Grey med ett uttryck af förvåning. Jag ber om förlåtelse, miss Chesney, jag kan väl ej ha förstått er rätt.