Göteborgsposten – 23 augusti 1864, sida 2

Ai förvirring tyckte hon ej ha någon annan utväg in att neka. Och hon förödmjnkade sig till att göra det? — Hvem har sagt att jag gjort det? IIvad vill du anklaga mig för nästa gäng, Jane. — Tyst, Laura! en osanning kan ej hjelpa upp din förseelse. Den ena aftonen efter den andra har du smugit dig ut för att möta honom. I gär qvöll ville jag tala med dig och fick höra att du var ute. Jag såg dig komma in med den skylande schalen öfver hufvudet. Laura, min dyraste syster, jag vill ej tala strängt till dig, men du kan säkert icke ha besinnat hur förnedrande detta är. Besynnerligt nog förhärdade upptäckten Laura. Sedan den första bestörtningen gått öfver, blef hon trotsigare till sinnes. IIon svarade icke sin syster. — Jag talar blott för ditt eget bista, sade Jane. Det är för din egen skull, som jag ber dig upphöra med förtroligheten med mr Carlton. Laura. jag är säker på, att han icke vore i stånd att göra dig lycklig, ständigneterna vore gynusumma. — Det ir en besynnerllg fördom, du fått mot mr Carlton! sade Lanra harmset. älven om om— Jag är icke den enda, som har den; pappa tyc ker också illa om honom. Men Laura, svara på en fraga hur tror du att denna din förtrolighet med honom skall sluta: Laura rodnade, tvekade och bemannade sig dercf ter att tala ut. Men svaret var undvikande. — Mr Carlton talar om giftermål — framdeles di alla edra fördomar besegrats. — Inbilla dig icke det — tänk icke på något sådant