Göteborgsposten – 23 augusti 1864, sida 2

Från Utlandet. Det saknar ej sin stora märklighet att se, auru de större europeiska tidningarne börja, sven de, alltmera sysselsätta sig med de reigiösa frågorna, en omständighet som bevisar, ut dessa snart skola komma att stå i spetsen ör den allmänna diskussionen, åtminstone så ill vida som de ingripa i det yttre politiska ifvet. Den parlamentariska kampen i Belgien, dit prestpartiet förde hela sin vapenarsenal, de religiösa rörelserna i Turkiet, Osterrike, oroligheterna på Irland och troligen ätven de i Spanien, allt detta är betecknande molnfläckar. Men till dem kommer ännu en vigtigare, den religiösa nartiställningen i Tyskland, hvilken snart kan väntas skola åt detta land gifva en högeligen förändrad gestalt. parisertiumngen -Patric innehåller i ämnet en artikel, hvilken förtjenar st rt afseende, ej minst derföre att den förskrifver sig från en katolsk organ: -För att kunna göra sig.en riktig föreställning om ställningen i Tyskland, bör man annorstädes än i de at danska kriget framkallade händelser söka de sträfvanden, som de hvardagliga händelsernas böljande flod ej alltid tillåter en att uppfatta. Den religiösa rö relse, som arbetar i södra Tyskland hör till deras antal. Man vet, att patriotismen eller ärelystnaden velat turvis al det stora tyska fiderneslandet göra tvenne särskilda välden, som skulle åtskiljas af Mainfloden. Tyskarne ha åt denna politik gitvit namnet dualism. Då man valde till inre gräns mellan de båda blifvande vildena ett tlodlopp, som söndrar Tysklund i tvenne nästan lika stora delar, tänkte man hvarken på att tillfredsställa ett geome triskt likhetsintresse eller hylla den princip, på grund at hvilken det icke finnes någon annan naturlig gräns, än ett berg eller ett vattendrag; men man bekräftade härmed den djupa antagonism, som af det till storsta delen protestantiska Nordtyskland och katolska Sydtyskland skapade tvenne nationer i en. Ivarje resande, som genomfarit Tyskland, måste i sjelfva verket ba sett, att de karakteristiska drag, som skilja Norden från Södern, ha snarare sin källa i kulternas olikhet än i latituderna. -Mellan folket i Nordtyskland, kallt, allvarsamt till öfverdrift, räsonnerande, positivt i sitt lefnadssätt, men idealistiskt i filosofi och tillochmed drommande, på alla fält förande med sig andan al fri granskning, — och den leende, konstälskande befolkningen i Södern, mindre ifrig efter att skapa sig tvifvel än nöjen, snar att legitimitera traditionen, mera hugad att lämpa sig efter det sämre än att diskutera det bättre, — återfinner man densanuna afgrund, som skiljer Reformationens abstrakta och Sjeltständiga trosformer srän katollcismens absoluta. Olikheten är å bådadera sidan så mycket mera markerad, ju mera accentnerad antagonismen mellan de religiösa bekännelserna är. Till följe af reformationen är katolicismen i Sydtyskland ännu en religion; den pafliga stolen har ej nägra mera fast troende än i det land, som var sjeltva Luthers vagga. I politiskt hänseende råder samma monarkiska känsla i norr såväl som i söder. Tyskland är till sin natur ej republikanskt, och om det ibland råkar att vara revolutionärt, går det dock sällan utom de lagliga vägarne. Men norra Tyskland är företrädesvis konstitutionelt monarkiskt; Sydtyskland af medfödd böjelse legitimistiskt. Protestant och katolik äro tvenne ord, hvilka uti Tyskland intaga en vigtig plats i den politiska ordboken. Resormen ligger i protestantismens naturliga tendenser. Det är lätt att förklara sig, —V—OOÅV——— — — W —