DA — — DOI— . förgrunden synas qvarlefvor af en vegetation, iltför rik att gerna kunna tillhöra den höjd, ill hvilken scenen blifvit förlaggd, och för öfvigt starkt kontrasterande med den omgifvande sterila naturen. Af de danska målarne utmärkte sig isynnerhet C. V. Sörensen och T. H. Grönlund. Den förres En ångbåt i Nordsjön är en tafla af första ordningen. Liksom vår nyligen bortgångne Marcus Larson är Sörensen en mästare i att måla vatten, men ligger öfver honom i sörmågan att iakttaga sans och måtta i kompositionen utan att derföre den poetiska effekten förminskas. Jag erinrar mig huruledes Sörensen en gång, vid betraktandet af en af Larsons taflor, och efter att hafva uttalat sig öfver dess förtjenster, utbrast: Men vi maa bede Gud bevare os for saadant Veir og saadan Sö, vi vilde daa aldrig komme i Land. Detta yttrande är karakteristiskt vid en jemförelse dem emellan. Sörensen skickar ingen till sjös i sådant väder. Han föredrager att låta oss i allsköns säkerhet gunga fram öfver vågen en tidlig morgonstund under Skagens Fyr-, eller på en ÄÅÄngbåt i Nordsjön. — Allt väl ombord! kanske med afräkning af litet sjösjuka. — Hr Th. Grönlund är af gammalt hemmastadd på expositionerna i Paris, der han redan 1848 erhöll l!:sta klassens medalj. Hans i år utställda drufvor och meloner, som han kallat Minnen från Italien, täflade med det bästa här fanns i den vägen. Skulle någon anmärkning kunna göras så vore det emot hans sätt att lägga opp sina frukter. Hr D. Jakobson exponerade en miniaturtafla föreställande ÄInteriören af en atelier. Hrr Z. Frölich och J. Ballin visade sig äfven nu välförtjenta af det stora rykte de förvärfvat sig för sina gravyrer och den senare blef en af de 40 medaljerade. Finska måleriet representerades i år liksom i fjol af herrar A. von Becker och E. J. Löfgren. Hr Becker, som tyckes hafva goda anlag för djurmåleri, hade äfven denna gång exponerat kattor, hvilka dock icke öfverträffade de af honom i fjol utställda. En annan tafla af honom, ett studiehufvud, var målad med mycken raskhet och talang. Hr Beckers taflor vittna i allmänhet om goda studier och en ej obetydlig styrka i färgen, men skulle vinna mycket genom en starkare relief. Hr Löfgren hade i år exponerat en italienska, målad i friska drag och kraftiga färger samt en större, historisk tafla: Erik XIV och Katharina Månsdotter. Det är från tiden för den olycklige konungens svaghetstillstånd som hr Löfgren hämtat sitt ämne. Konung Erik har i sin sinnesförvirring irrat omkring i skogen utanför Upsala, der blifvit af Katharina uppsökt och genom hennes milda, Ingnande ord återförd till sans. Med sansens återvändande har spänningen laggt sig, den kroppsliga tröttheten segrat, och under ett träd hvilar nu Brik djupt inslumrad med hufvudet i Katharinas knä, medan solen, som lutar mot nedergång, med sina sista strålar belyser den vackra scenen. Djupt inspirerad af sitt ämne, har hr Löfgren i denna komposition, så förträfflig i teckning och kolorit, lemnat ett prof på verkligt mästersskap. Man vet ej hvilket man mest skall beundra, det ädla, rörande uttrycket i Katharinas sköna anlete, eller den sanning i teckning, modellering och läge, med hvilken den af trötthet sammansjunkne konungens kropp blifvit framställd. En fransk tidning yttrar sig om denna tafla på följande sätt: Den poetiska scen, som hr Löfgren tagit till ämne, är återgifver med en känsla, som gör den storsta heder åt konstnären. Drottningen riktar mot himlen en